Maria Lindbom – En vandring, flera tankar

Dag 1 -2
Jag hade alltid varit rädd för att flyga men denna gången kändes det riktigt bra. Vi var på väg till Stanstead i London för att sedan byta flyg till Santiago de Compostela. Det var många tankar som snurrade runt jag i huvudet och jag var nog mest tyst i mina egna tankar. Väl framme i Santiago checkade vi in på ett härbärge strax utanför stadskärnan. Vi låg i ett åttabäddsrum där både män och kvinnor kunde köpa en säng för natten. Väldigt spartanskt men det hör ju till vandringen. Det finns till och med härbärgen där toalett och duschrum är för både män och kvinnor.
Under natten blev jag sjuk, matförgiftning, av laxen som vi hade ätit på kvällen innan och de bakterierna som jag hade intagit blev jag inte helt av med förrän tre dagar innan jag skulle fara hem igen. I Spanien vet inte alla riktigt vad glutenintolerans är och det är svårt att hitta glutenfri mat vilket inte gjorde saken bättre.
Det var först den sista veckan då jag låg på hotell och vilade upp mig som jag fick glutenfri frukost och det kändes verkligen lyxigt. Det mest självklara ting som ett stort härligt badlakan var lyxigt efter den 24 mil långa vandringen.

davdav
Dag 4
Ungefär halv nio på morgonen startade vandringen och vi gick i samlad trupp ut ur Sierra mot Portomarin, 2,8 mil. Det dröjde inte länge innan gruppen hade delat upp sig. Vissa föredrog att pinna på i förväg och andra ville gå saktare och ingjuta den vackra naturen och ha nöjet att stanna till oftare. Solen sken och alla var på topp. Det var mycket uppför till en början, men sedan planade det ut sig på höjden för ett tag. Allting kändes lätt och behagligt och jag kunde se långt bortom bergen från alla håll. Det grönskade av gröna blad och blommor av alla de slag. Träden var enorma och man kunde känna historien från många många år tillbaka på vissa ställen. Vägen var också väl utmärkt med gula pilar och hela tiden återkommande Camino-stenar som visade hur långt det var kvar till mål. Runt om hela vandringsleden låg det caféer och matställen där vi kunde stanna till och ta en paus och köpa kaffe, dricka eller mat.

Vi kom fram till första stoppet efter några km och där möttes hela gruppen upp igen. På vandringsleden skapades en stark sammanhållning på många sätt. Inte bara kring vår grupp utan också med alla andra pilgrimmer från hela världen. Jag kom i kontakt med många olika nationaliteter under vandringen.

Jag gick sist denna första vandringsdag tillsammans med tre andra mycket trevliga kvinnor. När eftermiddagen kom och klockan hade hunnit bli halv fyra stannade vi till vid ett matställe för att vila och äta under ett parasoll långt från solen. Vi var alla trötta, svettiga och hade lite ont i fötterna, men humöret var ändå på topp. Vi satt och dividerade om hur långt vi hade kvar. Ingen av oss hade tittat på kartan på hela dagen, men vi var övertygade om att vi inte skulle ha långt kvar. Jag tog upp kartan och tittade efter var vi befann oss. Till min stora förvåning insåg jag att vi bara hade gått halva vägen på fem timmar och att vi hade halva kvar. Alla skrek ut av förvåning och trötthet när de insåg att de kanske hade fem timmar till framför sig innan vi skulle komma fram. Ett ögonblick jag kommer att minnas länge länge…

hdr
Vi gick till sist vidare genom det spanska landskapet. Vi gick igenom skogar på stigar bland lummig växtlighet, genom bondgårdar där lukten från koskit trängde in i näsan, på vanliga vägar där bilarna susade förbi. Då och då stannade vi till vid en turistshop eller för att ta en kaffe. Mot slutet var jag så trött att jag enbart hade målet i sikte. Så när jag till sist gick över den stora bron in mot Portomarin värkte det under fötterna och varje steg kändes som tio. Vi hade förbokat alla härbärgen i förväg för båda vandringarna, så vi kände ingen stress med övernattning. Jag hittade härbärget med en gång och stapplade in omkring 20.30, tolv timmar efter start.

Det allra första alla gjorde när de kom fram till härbärget på kvällen var att få av sig alla svettiga kläder och duscha. Det var så underbart skönt att få komma i nya fräscha kläder, eller pyjamas som i mitt fall denna kväll. Jag somnade trots min trötthet inte förrän sent och sov kanske fyra timmar innan det var dags att gå upp inför nästa vandringsdag.

Dagarna som gick fram till mål fortsatte på liknande sätt, vissa dagar hade jag energi att gå fort och komma fram på eftermiddagen och ibland var jag tröttare och kom fram sent på kvällen. En av dagarna kändes det som om vi bara gick uppför hela dagen och ibland var det tungt att stå nedanför en backe i väldigt skarp lutning som vi inte kunde se slutet på och veta att det inte fanns någon annan väg. Vi var uppe i 720 meters höjd som högst. Det var väldigt vackert högt uppe i bergen och ibland kändes det helt overkligt att vandra där.

Jag gjorde även en inre resa där jag funderade mycket på mitt liv och hur jag vill leva resterande av mitt liv. Vad som egentligen är viktigt för mig. Jag gjorde mig av med många gamla tårar som jag inte längre behövde och jag gjorde planer inför framtiden. Jag funderade mycket på bekräftelser och människans behov av att hela tiden bli bekräftade. Bekräftelsen är både människans förbannelse och människans drivkraft på en och samma gång. Bekräftelsen driver oss framåt till nya vyer, nya upplevelser och utveckling, men det kan också leda till vårt fördärv när behovet blir för stort och vi inte inser detta. Det finns till och med människor som utför fruktansvärda humanitära brott för att de söker bekräftelse genom Gud. De vill på något sätt vara guds högra hand.

Vi har alla ett behov av bekräftelse, det ligger i vår natur. Vi uttrycker den på olika sätt, ibland är vi utåtagerande och ibland är vi inåtagerande. Så även om det tycks som om man inte gillar uppmärksamhet så finns det en stor inre längtan om att kunna ta emot bekräftelsen. Det finns dock ingen annan än vi själva som kan skapa det vi söker efter. Det spelar ingen roll hur mycket bekräftelser vi får från andra om vi inte är tillfreds med oss själva. Det är som en ändlös tunna av energi som bara rinner rätt igenom och vi få aldrig nog.

dav
Jag insåg att det finns saker jag vill förändra i mitt liv och det finns drömmar som jag vill förverkliga. Mina tankar idag skapar mitt liv i morgon…

Jag har haft tre fantastiska veckor och jag har träffat många fina människor och vem vet kanske också nya vänner. Jag vet inte nu om jag kommer att vandra i Spanien nästa år, men jag kommer att bege mig ut i världen någonstans. Många har hört av sig till mig om att få en möjlighet att komma med nästa år. Det beror mycket på intresset. Jag har många tankar och funderingar kring det så håll ögon och öron öppna och skriv gärna en rad till mig om du funderar över något eller om du vill eller har tankar på att komma med nästa år.

dav

// Maria Lindbom
www.marialindbom.se

Annonser

Maria Lindbom – En gåva

Etiketter

Vad är det egentligen som driver oss framåt? Vad är det som får oss att ständigt hitta nya och spännande vägar i livet trots svårigheter som vi alla möter på vår vandring? Vad är ”verkligheten” för något?

Jag kan inte riktigt svara på dessa frågor utan att gå in i en lång och uttömmande tankebana och i slutänden kommer det ändå bara vara mina svar och min verklighet som framkommer. Verkligheten för mig kommer först när jag handlar och inte när jag sitter ensam och tänker. För det är i våra möten som livet ger oss en mening. Vi kan gå runt hela vårt liv och leta efter meningen med livet, men jag tror uppriktigt inte att vi kan hitta den någonstans. Den hittar hem till oss helt av sig självt när vi slutar tveka på om vi är bra nog och går till handling.

gåva1

Handling för mig handlar om att våga ta stegen framåt mot det jag tror på trots motstånd. Det handlar även om att våga visa vem jag är och mötas i kärlek och respekt på lika villkor. Det är så lätt att krossa ett hjärta genom ord eller brutna löften. Det sagda ordet kan aldrig suddas ut igen. Det kan förstås handla om oförstånd och ibland kan det till och med vara en nödvändighet. Vi kan inte se den fullkomliga helheten eller alla konsekvenser i våra handlingar och därför måste vi förlita oss till våra erfarenheter och vår instinkt. Ibland har vi helt rätt och ibland känns det inte helt bra inom oss. För mig, och för många med mig, handlar det inte om själva handlingen i sig utan det handlar helt och hållet om avsikten bakom handlingen. Om avsikten var god i begynnelsen kan jag lova att vi trots allt gjorde det som vi trodde var det bästa.

I vårt korta ögonblick i evigheten kan vi bara handla efter den bästa förmågan som vi har just då när det gäller. Vi kan alltid fråga oss en extra gång om vår egentliga avsikt innan vi gör valet, för det är väldigt lätt att lura sig själv och tro att vi handlar i godo? Tänk vad mycket vi egentligen kan förändra och vad mycket vi kan påverka i vårt och andras liv. Vi gör många val varje dag och även det minsta valet kan leda oss in på en helt ny bana i livet. Vi påverkar både vårt egna och andras liv precis som ringar på vattnet varje dag utan att ens reflektera över det.

gåva

Det största i livet är förstås gåvan. Vi ger bort vår vänskap, vår kärlek, vårt leende, materiella saker och våra händer varje dag. Gåvan i sig är ingen gåva om vi förväntar oss att få något tillbaka, om det inte handlar om ett förutbestämt utbyte eller affär. En äkta gåva är något du ger helt villkorslöst utan baktankar. Enligt min erfarenhet så blir mitt liv allt rikare ju mer jag ger bort. Det viktigaste är att jag vet mina gränser och självklart lever upp till dem.

Livet är som en snöflinga, den blir inte synlig, fast och strålande ensam, den behöver komma samman till en fast grund för att bli en helhet. // Maria Lindbom

 

 

Maria Lindbom – Livets hårda skola

Det är inte alltid lätt att leva, även om vi verkligen skulle önska oss det. Ibland är livet helt fantastiskt och ibland tillkommer komplikationer och känslomässiga upplevelser av olika slag. Ingen dansar skrattandes igenom livet. Livet handlar om möten med andra människor, för utan mötet har vi inget liv att tala om. Vi möter fantastiska människor som tillför oss så mycket kärlek och glädje. Vi möter människor som vi bara går förbi och knappt ser . Människor som aldrig kommer att beröra oss varje dag i vårt vardagliga liv. Vi möter människor som vi instinktivt backar från. Vi möter människor som vi först tror på och tar till vårt hjärta och som sedan visar sig vara de största besvikelserna och vårt hjärta får sig en stor törn som vi måste läka och med det gå vidare ärrade, men troligtvis klokare. Förhoppningsvis lär vi oss att urskilja vilka typer av människor som är bra för oss och som tar fram det bästa hos oss och vilka som inte gör det. Jag är helt övertygad om att det alltid finns någon för alla. Livet är allt för kort för att ödsla tid och energi på människor som hela tiden gör oss besvikna och sårade.

Frågan är om vi verkligen lever vårt egna liv eller om vi lever livet genom andra? Vi styrs dagligen av media, trender och ”förebilder” av olika slag. Det räcker med att slå på tv:n så är i stort sätt alla kanaler späckade av realitysåpor där den ena sliskiga konflikten måste överträffa den andra. Jag tror aldrig kanalerna har varit så fyllda av så många beroendeframkallande såpor där allt verkligen går ut på att det negativa egot skall synas till varje pris. Ju mer självisk och elak desto mer framgångsrik? Det rimmar inte riktigt i mina öron. Varför finns det ett så stort intresse för alla dessa cyniska konflikter? Kan det vara ett sätt att fly? Eller kan det vara ett sätt att bearbeta våra egna inre konflikter som vi inte riktig vågar se och än mindre röra vid?

rädsla1

Det viktigaste i livet är att vi inte ger upp och stänger dörren och gömmer oss bakom våra kryptiska rädslor för att vi är vettskrämda för att bli sargade igen. Som en klok indier en gång sa: ”Om  du inte vill få taggar i fötterna kan du försöka täcka hela hela jorden med mattor. Men det är lättare och billigare att köpa ett par nya skor”. Vi kan helt enkelt inte skydda oss själva från sår och smärta, men hur vi samverkar med yttervärlden och vår inre verklighet är helt och hållet upp till var och en. Vi kan välja om vi vill tolka och förstå våra smärtsamma situationer eller om vi vill se dem som något obehagligt som vi kan svära åt. Vi kan lära oss att acceptera de oundvikliga upplevelserna som vi möter i livets hårda skola. Ibland är våra upplevelser så smärtsamma att vi inte ens kan förstå, men på ett eller annat sätt behöver vi komma till en acceptans för att kunna gå vidare.

tankar

Vi färgas helt och hållet av hur vi tänker. Om vi hela tiden tänker att livet är orättvist, jobbigt, svårt, outhärdligt och smärtsamt kommer vi att förgifta oss själva med alla dessa negativa tankar och som följd blir livet omkring oss allt annat än drömlikt. Om vi istället tar till oss tankar som består av allt positivt som verkligen finns omkring oss i vårt liv, all glädje, alla skratt, all kärlek och all harmoni så färgar vi våra kroppar med positiv energi, kämpaglöd och entusiasm. Livet omkring oss fylls med en helt annan energi som på sikt faktiskt kan ge oss möjligheter att uppfylla våra drömmar. Våra tankar färgar alltid våra känslor och våra känslor skapar hela vår inre verklighet som i sin tur skapar din yttre verklighet. Med andra ord  vi väljer hur vi vill implementera livet och våra medmänniskor.

tankar2

Hur skall vi då möta livet?  Har du några målsättningar eller vill du bara flyta med och se vad som händer? För mig är målsättningar en väldigt viktig tårtbit av min personliga tårta för utan målsättningar tror jag att det är svårt att nå fram till sina mål och drömmar. Min övertygelse är att om jag kan drömma om det så kan jag också nå dit, men det är jag som måste skapa förutsättningarna för att nå fram. Jag måste göra min del för att livet skall kunna ge tillbaka det jag önskar. I denna process är ärligheten till mig själv den övergripande delen annars är det risk att jag går vilse bland alla faror som lurar på vägen dit. Så håll dina löften som du ger till dig själv. Låt inte dina löften förvandlas till tomma innehållslösa ord, för det kommer att sluta med att du själv blir lika tom och innehållslös. Vi blir vad vi utgör oss att vara och vi blir vad vi tänker. // Maria Lindbom

”Att lyssna uppmärksamt och verkligen ta in vad andra menar innebär att man riskerar att förändras av det man hör.” /Juanita Brown

www.marialindbom.se

 

 

 

Maria Lindbom – Överleva vilan

Etiketter

Åh nej! Jag håller på att bli sjuk… Tankarna snurrar. Att tvingas stanna hemma från jobbet och vila utan att kunna ta tag i något har blivit till ett fenomen som skapar dåligt samvete, inre stress och oro. Istället för att vila för att överleva har samhället på något sätt förvandlats till att överleva vilan.

Vår kropp är konstruerad för arbete och fysisk ansträngning, men vi behöver också vår vila. I vårt nutida samhälle är det väldigt svårt att uppnå total vila. Vi måste ha tusen saker i huvudet samtidigt och vi blir bombarderade av ett stort överflöd av information varje dag. Vi skall helst vara framgångsrika, lyckliga, ha en tvåsamhet med kärlek över alla gränser, vi skall synas och bli bekräftade på alla sätt och vi skall ha ett hem som glänser som rent guld i solen av all smakfull inredning och och yttre ordning. Dessutom skall vi infinna oss och vara aktiva på alla social medier för syns vi inte så finns vi inte. Frågan är, var finns jag i allt detta?  Är detta något som vi själva väljer för att vi verkligen vill, eller är detta något som vi väljer för att vi vill anpassa oss till vad samhället och omgivningen vill? Är det rädslan för att bli kritiserad och utstött från gemenskapen och rädslan för att känna oss misslyckade som gör våra val?

vilan

Jag menar inte att det är något fel med att passa in i samhället för det måste vi alla göra på ett eller annat sätt. Den frågan jag ställer mig är om du verkligen ger dig själv tiden och vilan till att verkligen känna efter hur du faktiskt vill att ditt liv skall se ut. Att finna tid att vila från alla påtvingade ”måsten-tankar” till både kropp och själ har blivit en bristvara och jag undrar om vi överhuvudtaget längre vet vad det egentligen innebär. Om vi verkligen hade vetat innebörden av vila skulle inte hela vårt avlånga land fyllas av tusentals böcker och företag av olika slag som säljer tjänster och texter fyllda med råd och rön för att lära oss att ”släppa taget” och verkligen vila. Vad har hänt med samhället när vi inte längre kan behärska det mest grundläggande i vår egen kropp? Vad är det vi i själva verket strävar efter? Vad är det som är så viktigt i vår strävan framåt att vi är beredda att spela rysk roulette med vårt liv som insats?

Vilan är inte bara nödvändig för att överleva kroppsligt och hålla borta sjukdomar, den är också nödvändig för själen. I vilan finner vi harmonin, vi finner livsglädjen, vi finner den själsliga hälsan och det viktigaste av allt, vi finner svaren som vi söker efter. Hur många gånger går vi inte omkring och grunnar på ett problem. Hjärnan går på högvarv och vi håller fast problemet i tanken olika hårt beroende på hur stort problemet är. Vi kan nästan förtära oss själva för att hitta en lösning, men vi finner ingen lösning för ”vi ser inte skogen för alla träden”. Det är först när vi ger upp och släpper taget om problemet som lösningen kommer till oss på ett eller annat sätt. Det vill säga det är först i den verkliga vilan som lösningen kommer till oss. Det är likadant med våra inre önskningar och drömmar. Så länge vi håller för hårt i dem blockerar vi för möjligheterna att förverkliga dem. Det är även här först i vilan där vi släpper tanken fri som möjligheterna kommer till oss.

Så varför tar vi inte mer vara på vilan? Varför har vi skapat ett samhälle där vi egentligen mer eller mindre förgör oss, ett slags moment 22… En strävan efter lycka och välgång med en dold innebörd.

vilan1

Tiden är vår mest värdefulla tillgång, tiden är räknad och en dag tar tiden slut för oss alla.
// Maria Lindbom

www.marialindbom.se

 

Maria Lindbom – Stanna!

Etiketter

Ibland kan vi nog alla uppleva att livet bara flyter fram utan att vi kommer framåt. Som om vi står och stampar på samma plats i ett djupt hål utan att nå dit vi egentligen vill. Det kan skapa inre stress som påverkar oss till att tänka negativt. Mina tankar kan ibland i dessa situationer helt leva någonstans i framtiden. Dit där jag vill vara men ännu inte nått fram. Det är just vid dessa tillfällena viktigare än någonsin att stanna tiden och ta tillbaka nuet. För mig är viktigt att vi leva i balans med det som har varit, det som är och det som kommer. Att veta var jag står för att kunna ta nästa kliv.

mål1

Ibland behöver vi kanske gå på en språngbräda av olika orsaker som inte alltid motsvarar våra egna förväntningar, men just den språngbrädan leder oss in till exakt den vägen vi egentligen önskar. Vägen till målet är inte alltid rak och förutsägbar, utan mer krokig och snårig och ibland kan det kännas som om vi aldrig når fram. Tiden som vi lägger på vägen mot målet är egentligen inte viktig. Det viktigaste är att vi inte ger upp på vägen dit och stannar i någon sorts trygg bekvämlighet bara för att det är jobbigt eller obekvämt att fortsätta. Tänk om det var så att dina drömmars mål fanns bakom nästa krön och du gav upp precis innan målsnöret.

Visst, ibland tappar vi självkänslan och vi spårar ur för en stund. Det händer oss alla någon gång under livet. Vår självkänsla påverkar vårt varande och vårt självförtroende påverkar vårt görande. Självkänslan är en färskvara som vi kan tappa från en dag till en annan, medan självförtroendet kan stanna kvar om vi vet att vi är duktiga på något.

mål

Jag är övertygad om att våra mål och drömmar hör ihop med vår självkänsla. Har vi inte en stark självkänsla så är det svårt att nå dit vi vill. Jag för egen del arbetar med att stärka min självkänsla varje dag, men ibland vissa dagar är det svårare än annars. Det är just sådana dagar som jag stannar upp och tar mig själv tillbaka till nuet. För i nuet finner vi egentligen allt vi behöver för att komma tillbaka till vägen som leder till regnbågen slut.

” Endast genom handling vinner livet i betydelse” / H.C Andersen

// Maria Lindbom

www.marialindbom.se

 

Maria Lindbom – Finns det sämre eller bättre dagar?

Etiketter

Vissa dagar när jag vaknar så känns de som om skinnet på något sätt är tunnare än annars. Vad jag menar med det är att det är svårare att hålla borta omgivningen och jag påverkas starkare än vanligt. Det är just sådana dagar som jag råkar ut för både det ena och det andra. Tåget är försenat i 13 graders kyla och när det väl kommer så står tvåhundra iskalla smått irriterade resenärer på perrongen som samtidigt kastar sig in i ett tåg som egentligen rymmer hundra resenärer. Det blir att stå upp som en packad sill utan att knappt kunna röra sig och syret krymper för varje minut. Svimningsattacken är nära och kroppen kämpar för att hålla sig vid medvetande. Pust..! Till slut helt genomsvett ut i kölden som biter tag i kinderna. Bra början på den nya dagen… Sedan följer en hel rad av otrevligheter och det slutar med att jag ramlar omkull mitt på ett övergångsställe och stukar foten. Vissa dagar borde vi helt enkelt ha stannat hemma och dragit täcket över huvudet.

ramla2

En tanke med dessa dagar är om allt egentligen sitter i våra egna tankar om oss själva? Visst ibland kan immunförsvaret vara sämre och vi blir svagare utan att vara sjuka och det påverkar självklart oss på alla fronter. Men om vi bortser från det kan också våra egna tankar påverka hela vår dag. Om vi tänker positiva och stärkande tankar så stärks också vårt psyke. Varför är det då ibland så svårt att vända på tankarna i den negativa stunden och ta tillbaka den makten som vi verkligen äger? Kanske är vi inte uppmärksamma på hur vi tänker hela tiden, kanske är det fullkomligt normalt och mänskligt, kanske vi just den dagen behöver lite extra känslomässig näring och vi söker därför efter bekräftelse för stunden genom att tycka synd om oss själva.

Det bästa med livet är att det ofta dagar som dessa kommer ett sms eller ett telefonsamtal från en vän eller oväntat håll som värmer hjärtat mer än vanligt. Ibland glömmer vi helt enkelt bort vad vi egentligen har att skatta oss lyckliga för och tankarna fylls av det som vi inte har.

Vi har alla drömmar som vi vill förverkliga och enligt min mening är det en stor del av livets elixir. Jag kan ibland undra om vi skulle orka oss igenom livet utan drömmar? Tänk vad tomt och innehållslöst allt skulle vara då. Men det är en stor skillnad på att drömma och att vara missnöjd. Är vi missnöjd med vårt liv så har vi en tendens att strö mer negativa tankar och ord omkring oss, vilket påverkar både oss själva och vår omgivning på ett destruktivt sätt som genomsyrar allt.

ramla1

Enligt mitt sätt att se på livet så skapar vi vårt liv genom våra tankar ju mer glädjefyllda, tacksamma och affirmativa tankar vi sår varje dag, desto lyckligare blir livet i stort och det trots att vi ibland kan ha dagar när vi egentligen behöver en extra kram.

Mellan tanken och handlingen finns ett avstånd, men det är du som avgör hur långt avståndet blir.

/ Maria Lindbom

www.marialindbom.se

 

Maria Lindbom – Vandra med oss i Spanien

Vandra 10 mil med oss till Santiago de Compostela

Först och främst vill jag önska dig en härlig fortsättning på det nya året.
Just detta året känns väldigt spännande och jag är övertygad om att det kommer att bli ett inspirerande och förverkligande år.
Nu är det bara fyra månader kvar tills vandringen i Spanien startar.
Är du intresserad av att följa med så hittar du all information nedan.
Det kommer att bli en spännande och kreativ vandring, med tid för både vänskap, utveckling och självklart harmoni och sinnesro.

santiagosatiago1

Vandra de sista 10 milen 

Följ med oss de sista 10 milen från Sierra till staden med den pampiga katedralen och själv få en compostela som visar att du gått den heliga vägen till Sankt Jakobs stad.

Vi samlas dagen före själva vandringen över en middag tillsammans. Där kommer jag, (Maria), Shaeen och Marie ge er all information ni behöver. Vi får alla bekanta oss med varandra. Vi kommer även att berätta för Er vad vårt mål är med själva vandringen.  Vår vision är att inspirera alla som längtar efter sann glädje, inre frid, och framgång på alla plan. Det spelar ingen roll var du befinner dig i livet, för vi kommer att möta upp dig precis där du befinner dig.

Program

Vi kommer varje morgon att samlas för en avslappningsövning. Du får även med dig några ord på vägen och vissa dagar en uppgift att lösa och fundera över. Vi avslutar varje dag med en god middag och samling där vi lyssnar och delar med oss av våra upplevelser och erfarenheter.

Tankar – Stress – Sinnesro
Vi tänker omkring 60.000 tankar varje dag och vi har verkligen ingen riktig kontroll över alla våra tankar. Vilka tankar stressar oss? Är dina tankar mer än 50% positiva egentligen? Hur påverkar dina tankar dig och ditt liv?

Tystnad
Att gå helt i tystnad en hel dag kan ge många ”Aha-upplevelser”. Ibland kan det även vara bra att skriva ner sina tankar för att på så sätt sätta ord på våra egna känslor.

Vem är jag och vad vill jag med mitt liv – Mål – Drömmar
Det är så lätt att gå in i komfortzonen och tycka att livet är väl ”ok”, men vill Du att livet bara skall vara OK, eller vill du att livet skall vara helt underbart? Oavsett var du befinner dig i livet så har vi alla drömmar som vi fantiserar om. Hur skall vi förverkliga våra drömmar? Vilka är mina mål i livet och hur når jag dit? .

Valen du gör idag skapar din morgondag
Tar du ett aktivt ansvar för ditt liv? Gör du val som ligger i linje med vad du innerst inne vill. Hur ser du på livets mening och syfte? Hur ser du på ditt eget syfte och på din egen potential? Om du såg dig själv med andras ögon, vem uppfattas du som då? – Vår ambivalenta kärlek till oss själva. Hur kommunicerar vi med vår omvärld? Hur prioriterar vi vårt liv? Hantera feedback, positiv och negativ.

Målet
Vandringens sista dag och vi kommer fram till målet. Känns det ibland svårt att hinna med allt som du vill genomföra? Har Du lättare att påbörja än att slutföra?  Om du sätter upp mål ger det dig en långsiktig vision och motivation att genomföra det du har för avsikt att göra . Dina mål ger dig kunskaper, och hjälper dig att planera din tid, dina tankar och dina resurser så att du kan göra det bästa av ditt liv.
bug2

Stanna gärna kvar i Santiago ett par dagar och reflektera över din vandring, dig själv och dina framtida mål.

compostela

Vandring 1 – Den lite lättare vandringen startar kvällen den 1 maj med samling och middag och avslutas den 7 maj i Santiago.

Vandring 2 – Den lite tuffare vandringen startar kvällen den 9 maj med samling och middag och avslutas den 14 maj i Santiago.

Start i Sierra Spanien, och avslutar i Santiago de Compostela.

**********************

Frågor och anmälan görs till:

Shaeen Svanede och du finner all information du behöver här:  http://www.osterlenhaxan.com/Vandra-till-Santiago-de-Compostela

Eller kontakta Shaeen genom mail:  osterlenhaxan@gmail.com

Varmt välkommen till en stor upplevelse tillsammans med oss!

// Maria Lindbom / Shaeen Svanede / Marie Bech
  www.marialindbom.se

 

 

Maria Lindbom – Gott slut…

Att göra ett personligt årsbokslut är på ett sätt befriande, jag kan psykologiskt lägga ett helt år bakom mig och sätta punkt för mycket som har varit och börja om igen. Detta året har verkligen skakat om oss alla i detta avlånga land. Det har varit en salig blandning av allt detta året, alla horribla dödsskjutningar som ägt rum och som har ökat i Sverige detta året,  invandrarpolitiken där Sveriges invånare plötsligt blev ja- eller nej-sägare till den ström av människor som kommer till oss med ett stort behov av hjälp på grund av alla fruktansvärda krig som pågår runt om i världen, terrordådet i Paris kommer ingen att glömma och med det växte kriget mot terroristerna och hotnivån mot Sverige gick upp från en trea till en fyra. Ja detta är bara en bråkdel av vad som har hänt i världen.

Om vi för ett ögonblick lämnar den mörka sidan och tittar på vad vi upplevde på den mer positiva sidan så fick världen fick till ett historiskt klimatavtal. Vi kommer väl alla ihåg de nymodiga våffelwrapsen eller snoppbakelserna som kom till för att få prostatacancern att uppmärksammas, dessa blev mäkta populära i hela landet. Så vann Sverige hela melodifestivalen med allas vår Måns. Jag vill nog påstå att 2015:s TV-Sverige har varit året då kockar och dessertmästare har belamrat alla tv-kanaler tillsammans med alla uråldriga och nya såpor som krampaktigt försöker hålla sig kvar på banan. Kanske är 2010-talet såpornas decennium, kanske är det dags för lite nytänkande… Jag menar som världen ser ut så finns det tillräckligt med konflikter och snaskigheter.  Man skulle kunna tänka sig att världen just nu behöver mer omtanke, gemenskap och kärlek, men det är ju var jag tror.

I mitt eget liv har det också skett stora förändringar även om det inte alltid känns så. Jag har hunnit bryta upp och flytta 30 mil söderut, jag har fått nytt jobb och jag har ägnat en hel del detta året till  rekreation och vila. Det är lätt att sätta sig på en plats och bara köra på och låta ”autopiloten” ta över. Vi gör oss själva så fullbokade att vi inte ens hinner reflektera. Detta året har jag reflekterat över livet och allt dess innehåll. För om vi ser livet på det stora hela, så befinner vi oss här på jorden i stort sätt bara ett andetag. Hur jag vill att mitt andetag skall kännas är helt och hållet upp till mig och ingen annan. Jag kan känna att det kommande 2016 kommer att bli ett fantastiskt år för hur det än blir så kan det aldrig bli bättre än vad jag förväntar mig. Detta året blir vad jag förutsätter mig att göra och det blir precis så som jag tänker och sedan väljer… För att göra en förändring krävs eftertanke och handling.

nyår

Jag önskar er all ett riktigt Gott Nytt År och jag hoppas att vi alla detta året arbetar mot en bättre och mer kärleksfull värld. För hur det än är så är det vi alla, inklusive du och jag, som skapar denna värld… // Maria Lindbom

www.marialindbom.se

 

 

Maria Lindbom – Julkul kärlek

Denna gången vill jag skriva om ett ämne som alla talar om och upplever på ett eller annat sätt varje dag . Ett ämne som är så enormt och starkt att ingen kan stoppa dess framfart, något jag ser gång på gång runt om i alla medier varje dag.  Ett ämne som är så djupt och sårbart att vi aldrig kan fly ifrån det och dessutom kan det fånga dig när som helst i ditt liv. Om du inte har gissat vid det här laget vad jag pratar om så får jag berätta det för dig. Jag pratar naturligtvis om kärleken. Kärleken är för mig den allra största kraften som finns i vårt universum. Den är så enormt kraftfull att vi kan dö för den, utan att ens blinka. Har vi den inte hos oss så söker vi efter den för vi kan inte vara helt utan den. Vi är inte heller konstruerade för att leva i ensamhet utan kärlek, för utan kärlek tynar vi bort och dör. Vi behöver beröring, samhörighet och vi behöver känna oss älskade för den som vi är. Vi är ju trots allt ett flockdjur. Vi skall dessutom enligt oss själva vara det mest intelligenta flockdjuret på denna jorden, men trots det så använder vi inte vår största kraft fullt ut. Den skrämmer oss mer än vad självaste mörkret gör.

julkul

Just nu håller julen åter igen på att göra sitt intåg i våra hjärtan. En förberedande, stressig och upplyftande tid inför en enda viktig dag som vi kallar för Julafton. En tid av fantasifyllda gåvor av alla de slag och en tid av kärlek, glädje och hopp med närhet till vår familj och våra vänner. Som om Afrodite vaknar upp och sprider sitt lockande skum över julens förväntande hjärtan. Ett skum som väcker någonting inom oss, men istället för att känna efter vad det är så hamnar det mesta av skummet som klappar under granen. För de allra flesta är julen en glädjefylld högtid, men långt ifrån för alla…

“Ditt liv har du fått som en gåva, och hyran som du får betala för den ytan du upptar här på jorden, är din kärlek till dina medmänniskor”. Så gör julen till något mer än att bara gynna marknaden. Ge din kärlek och omtanke till någon som verkligen behöver den även om du inte tycker att han eller hon förtjänar det. Vem vet du kanske blir förvånad…

Vi är alla små människor på en liten planet i ett oändligt stort universum och trots det kan ditt ljus lysa upp en hel värld. Din kärlek kan fylla en människas trasiga hjärta med en sådan värmande kraft att hon hittar sin väg tillbaka till livet och allt det kostade dig var ett vänligt ord, en kram, ett telefonsamtal, ett leende, eller en omtanke.

Jag har det här året mött så många stressade människor som haft så brått genom livet. Som om hela världen gick under om inte just dem fanns till. Människor som är uppbokade till tänderna med arbete och/eller aktiviteter av olika slag att de knappt har tid att sova. Vi säger ofta att det vi ger ut får vi också tillbaka, men vi glömmer ofta att det också handlar om hur vi behandlar oss själva.  Jag har också mött så mycket sorg och smärta i många hjärtan, ett hav av tårar i ett oändligt mörker som räds ljusets klara sken. Jag har naturligtvis också mött så mycket glädje och så många inre trånande drömmar som bara väntar på att få komma ut och leva sitt eget liv.

Jag hoppas att du kommer att få uppleva Afrodites skum djupt inne i ditt hjärta och att du lyssnar på vad hon vill säga just dig. Detta året har jag fått många lärdomar som har berikat mitt liv. Den största lärdomen kan vi inte läsa oss till. Den kan bara upplevas i varje människas inre verklighet. Det är först när du berörs i ditt hjärta som du börjar förstå vad livet vill säga dig. Kärleken är som vårt oändliga universum, det finns ingen början och det finns inget slut. Kanske kanske kanske kommer vi en dag att komma så långt i detta ämnet att vi kan förändra motsatsen…

Att frigöra det djupaste i ditt hjärta, kan återge det högsta i din själ. / Maria Lindbom

Maria Lindbom – Ensamheten

Etiketter

Julen står åter för dörren även om den ännu så länge inte verkar bli helt vit. Julen för mig handlar i första hand om att få vara tillsammans med mina nära och kära, det vill säga min familj som får mig att om och om igen känna mig väldigt lyckligt lottad. Jag  arbetar inte bara som friskvårdsterapeut, frilansande skribent och andlig och personlig coach. Jag har även ett arbete som allmänheten antingen hatar eller verkligen förstår syftet med. Ett arbete där jag får möta väldigt många människor i olika situationer dagligen. Jag möter människor som bryter ihop för deras barn ligger döende på en sjukhussal, jag möter människor som behöver tröst och ett värmande ord på vägen, jag möter fattiga människor som inte har något annat än en bil att sova i, jag möter människor som är rädda och behöver mitt sällskap för att ta sig till en busshållplats, jag möter människor som är sjuka och behöver min hjälp att komma i tid till sin läkare, jag möter otroligt ensamma människor som verkligen behöver någon att prata med en liten stund, jag möter människor som behöver hjälp att hitta dit de skall och jag möter aggressiva människor som inte har någon som helst förståelse för mitt arbete. De som redan har bestämt sig för vad jag eller rättare sagt vilken betydelse min uniform har innan de ens har mött mig. Ibland kan jag till och med känna mig som en förälder omgiven av femåringar vars värld består av att trotsa så mycket de kan. Varför? Enligt min uppfattning för att få uppmärksamhet på olika sätt. Ingen skall minsann få bestämma över mig…

Mitt arbete har gett mig en djupare förståelse för hur många ensamma och rädda människor det finns. Ibland känner jag mig mer som en ledsagare än något annat. Den senaste tiden har mitt arbete blivit mer för mig än bara ett arbete.

ensamhet

Vi letar alla efter en trygg plats där vi kan passa in och känna oss mindre ensamma. Jag är övertygad om att det är ensamheten som driver oss framåt mot nya mål. När ensamheten sakta börja ta över vår själ vill vårt hjärta fly någon annanstans. Kanske är det så att vi i våra mest ensamma stunder gör våra sämsta val. Val som kan få stora konsekvenser om vi inte är uppmärksamma.

Faktum är att vi alltid kommer att vara ensamma, vi föds ensamma och när livet är slut går vi vidare helt ensamma. Eftersom vi alla egentligen lever i en helt individuell inre uppfattning av hur världen ser ut och känslomässigt upplevs, så kan vi nog aldrig helt och fullt förstå varandra. Det betyder inte att vi alltid i varje stund skall eller behöver gå omkring och känna oss ensamma. För ju mer vi lär känna oss själva, desto mer självkänsla och självförtroende får vi. För allt, precis allt vi ger ut kommer alltid tillbaka som en virvlande ständigt pågående bumerang. Ett livslångt arbete utan början och utan slut. Ensamheten behöver egentligen som jag ser det inte vara så överväldigande och skrämmande, ensamheten kan också vara ett utrymme för eftertanke och vila. För ju mer du vet vem du är, desto mindre ensam upplever du dig vara.

Du kanske undrar vad jag arbetar med? Jag arbetar med att se till att markägare och kommun som hyr ut sin mark och fastighet till allmänheten får betalt för sina avtal. Jag arbetar med att se till att trafiken inte skymmer vägen, så att ditt barn tryggare kan röra sig i trafiken utan att bli påkörd. Jag arbetar för att se till att ambulans, polis och brandkår kan komma fram där de behöver utan att bilar står i vägen. Jag arbetar för att se till att du tryggt kan komma hem och veta att din hyrda och betalda parkering inte har beslagtagit av någon som inte bryr sig. Jag arbetar för att i första hand hjälpa allmänhetens trafikanter genom att ge information om vad som gäller och i sista hand bötfälla överträdelser.

ensamhet1

Så nästa gång du har gjort en överträdelse och det sitter en kontrollavgift i vindrutan, så ta ditt ansvar och skänk en varm tanke till den parkeringsvakt som satte dit den. Tro det eller ej, men det finns många parkeringsvakter där ute som har ett hjärta…

// Maria Lindbom

www.marialindbom.se