Jag sitter här framför min dator, men det kommer inga ord som kan beskriva den förlusten som jag står mitt i. Hela mitt liv är förändrat och inget blir någonsin mer ”vanligt” igen. Hur hanterar föräldrar förlusten av ett barn? Det går inte att hantera. Det går bara att ta en dag i sänder och hoppas på att livet skall hålla hela vägen ut för den dagen du har framför dig. Det är som iskalla vindar som blåser in och griper tag i mitt hjärta och talar om att du aldrig mer kommer tillbaka och att jag aldrig mer skall få höra din röst. En vind som får mig att känna all oändlig smärta, ångest och djup sorg över den grymma och hjärtskärande saknaden. En vind som gör så fruktansvärt ont att det blir svårt att andas. En vind som fullständigt slår undan fötterna med ett hårt slag. En vind jag önskar att jag fick vara utan. Ibland är det storm, ibland blåser det lite lätt och ibland är det vindstilla. Jag vet aldrig när vinden kommer för den är helt oviss och kan blåsa upp när som helst.

Att sörja handlar om smärta, förlust och saknad, men också om skratt när jag minns de fina, underbara och roliga stunderna vi har haft, eller ilska över att du lämnade utan förvarning.

Att sörja handlar för mig om att hitta en ny plats i tillvaron. Vad som är viktigt, vilka som är viktiga och samtidigt finna ut i all röra och upp och ner på vända världen var jag själv står. Det går inte att förklara riktigt för mina ord räcker inte till.
/ Maria Lindbom

angeln
/ Okänd

Annonser