Din grav och mina tårar

Etiketter

Här står jag framför graven. Allt är så overkligt och surrealistiskt. På graven kan jag läsa hela ditt namn, men i mitt hjärta är du inte där utan du är här bredvid mig. Tårarna rinner av sig självt. Det känns som om de aldrig mer skall ta slut. Hur kan du vara här ena dagen och var borta nästa. Tänk om jag hade vetat att det var absolut sista gången jag pratade med dig sist jag hörde din röst. Tänk om jag ändå hade fått en chans att säga adjö. Min saknad är oändlig.

Din grav har  blivit en helig plats för mig att gå till och någonstans få en länk till vad du än är. Din kropp ligger begravd, men din själ svävar fritt någonstans med alla dina nära och kära. Att förlora ett barn oavsett hur man förlorar, eller hur gammalt barnet är lika svårt och smärtsamt. Det finns ingen mätsticka som kan säga att det ena skulle vara mer smärtsamt än det andra. Nu har det gått några månader sedan du tog ditt sista andetag och nu står jag väldigt ofta helt ensam med min sorg. Nästan alla går vidare på sitt sätt och jag står kvar vid din grav.

Det är svårt att finna glädje och att ens skapa sig själv en vardag, men jag väljer varje morgon att gå upp och fortsätta livet. Jag är snäll emot mig själv och jag ger mig själv utrymme för att sörja. Samtidigt ger jag mig själv rätten att göra något varje dag som gör mig glad. Det kan vara vad som helst, oavsett så är det väldigt viktigt för mig. Det gör att jag orkar en dag till. Att sörja är väldigt individuellt och det finns inga rätt eller fel och det finns ingen längd som säger att nu har du sörjt tillräckligt länge.
Jag har valt att fortsätta mitt liv och fortsätta att skapa vackra, glädjefyllda och fina minnen. Jag vet att det är just det min son hade velat att jag gjorde. Att jag valde att försöka finna lycka och glädje i min vardag. Det är för mig det enda sättet att hedra hans minne.

Mitt sätt att se på livet har vridit sig 180 grader. Nu sorterar jag bort det som jag vet inte kommer att utvecklas till något bra. Jag väljer att se livet som värdefullt. Min tid är värdefull och jag vill lägga min tid på det som fyller min själ med kärlek. Det tar tid att förändra sitt liv och jag tar en sak i sänder i den takten jag känner att jag orkar. När saker och ting händer som det alltid gör i livet, och som förr hade gjort mig så arg, överkörd, ledsen eller frustrerad över reagerar jag inte längre på som jag förr gjorde. De första minuterna är dem samma, men sedan tar jag ett steg tillbaka och frågar mig själv: Är det värt det? Svaret på den frågan är väldigt ofta; NEJ. Det konstiga i allt är att när jag väl svarat ärligt på frågan, så dyker en helt ny väg upp framför mina ögon. En väg som har en såpass god potential för mig att pröva. Så varför inte, inget är hugget i sten mer än ditt namn när du dör.

Inget i mitt liv är längre som förr och allra minst jag, men de som älskar mig för den jag är finns kvar och de som bara ville ha något av mig har försvunnit. Trots all smärta och alla tårar som hemsöker mig varje dag så finns det ett liv där ute. Det finns så mycket att leva vidare för. Ibland är det sprudlande skrattet det som förlöser mina känslor. För skrattet är lika läkande som tårar, ibland till och med mer. Sorgen är svår och sorgen är ensam och det är bara några ytterst få lyckligt lottade som kan dela den med någon som verkligen kan förstå.

Jag tror att livets värde handlar om att se allt det positiva och ljusa som florerar överallt i vår värld. Ta till vara på stunderna och skjut inte dina drömmar framför dig som en onåbar gammal rostig skottkärra. Utan börja handla, för det är du som håller i skottkärran.
// Maria Lindbom

Annonser

Maria Lindbom -Förlusten av dig…

Jag sitter här framför min dator, men det kommer inga ord som kan beskriva den förlusten som jag står mitt i. Hela mitt liv är förändrat och inget blir någonsin mer ”vanligt” igen. Hur hanterar föräldrar förlusten av ett barn? Det går inte att hantera. Det går bara att ta en dag i sänder och hoppas på att livet skall hålla hela vägen ut för den dagen du har framför dig. Det är som iskalla vindar som blåser in och griper tag i mitt hjärta och talar om att du aldrig mer kommer tillbaka och att jag aldrig mer skall få höra din röst. En vind som får mig att känna all oändlig smärta, ångest och djup sorg över den grymma och hjärtskärande saknaden. En vind som gör så fruktansvärt ont att det blir svårt att andas. En vind som fullständigt slår undan fötterna med ett hårt slag. En vind jag önskar att jag fick vara utan. Ibland är det storm, ibland blåser det lite lätt och ibland är det vindstilla. Jag vet aldrig när vinden kommer för den är helt oviss och kan blåsa upp när som helst.

Att sörja handlar om smärta, förlust och saknad, men också om skratt när jag minns de fina, underbara och roliga stunderna vi har haft, eller ilska över att du lämnade utan förvarning.

Att sörja handlar för mig om att hitta en ny plats i tillvaron. Vad som är viktigt, vilka som är viktiga och samtidigt finna ut i all röra och upp och ner på vända världen var jag själv står. Det går inte att förklara riktigt för mina ord räcker inte till.
/ Maria Lindbom

angeln
/ Okänd

Maria Lindbom – Drömmarnas höst

Mörkret börjar sakta ta över och höstens höga luft och speciella doft fångade upp ett minne från det förflutna. Kylan svepte över mitt ansikte denna stilla söndagsmorgon. En tår rann sakta ner för min kind, en glädjens tår som gav mig en upplevelse om en ny och outforskad dag. Hösten för mig innebär en tid av förändring, en slags förberedelse inför vintern. Tiden efter sommaren och tiden före julen. Tiden då vi tänder ljusen i det tidiga mörkret.

host

I mitt liv finns så oändligt mycket mer än det levande ljuset som lyser upp min tillvaro. Något jag har lärt mig i livet är att det är det allra enklaste som ger den allra största glädjen. Smaken av det första kaffet på morgonen, det lilla fina meddelandet från vänner om önskan om en fantastisk dag, leendet och kärleken från mina barn när de ser mig, kärleken och omtanken om varandra, det sprudlande skrattet från mitt kära barnbarn, lukten från en vacker lilja, en kram, den varma djupa vänskapen, sockerdrickskänslan i hela kroppen av det förlösande skrattet, känslan av smaken från en nybakad prinsesstårta eller de klingande vackra tonerna från favoritmusiken. You name it!

livet

Trots allt det fantastiska som finns i livet så tappar vi alla vissa tidpunkter i livet oss själva in i en vad jag skulle kalla en negativ hinderbana. Vi stänger ner många positiva möjligheter omkring oss och börjar skapa en personlig hinderbana som stundtals tycks helt omöjlig att ta sig igenom. Ibland kan livet även ge oss väldigt mörka och skrämmande stigar att ta oss igenom och vid de tillfällena är det allra minsta ljus livgivande.

Vi strävar alla mot ljuset och mot glädjen och meningen med vårt liv på ena eller andra viset. Sedan har vi människor på jorden väldigt olika uppfattningar om vad meningen, lyckan och glädje innebär. En del tror på religionen, en del tror på självförverkligande, en del tror på materialismen och en del tror till och med på Donald Trump. Jag själv är helt övertygad om att synen på vad lycka är, är föränderlig. För livet är föränderligt. Vad som gör mig lycklig idag, kanske saknar betydelse i morgon och vice versa…

Fånga alla de ögonblick som gör dig lycklig i en inre vacker låda dit du kan gå ibland när livets våg trillar över och sluta aldrig ge näring till dina drömmar. För livet kan vara helt mirakulöst när vi som minst anar.  Just här och nu fann jag lyckan i den frusna lyckotåren på min kind. En oändlig tacksamhet omslöt mig och jag kände mig oändligt rik.
/ Maria Lindbom

”Varje handling av mod, varje handling av godhet och varje handling av eget ansvarstagande ger omedelbart utbyte för dig. Varje gång du gör det som du vet är det rätta och följer din egen sanning istället för massans påbud försvinner lite grann av leran som döljer ditt verkliga jag, så att glansen blir tydlig. Varje gång du handlar utifrån kärlek snarare än rädsla, blir du lite mer av den du är ämnad att vara. Varje gång du försöker förverkliga dina drömmar och lyssnar på ditt hjärta minns du lite mer av den du verkligen är”/ Robin Sharma

www.marialindbom.se

Maria Lindbom – ”Håll ut – Det här är ditt liv…”

Etiketter

När jag slår upp mina blåa ögon tidigt denna lördag morgon kände jag att febern hade gett med sig och allt omkring mig blev på något sätt klarare i jämförelse med tidigare i veckan då febern hade lett mig in i ett töcken utan början och utan slut. Solen sken utanför mitt fönster och trots att jag var matt och ynklig kände jag att jag åter igen befann mig i nuet. Jag kunde ta in de dansande solstrålar som spelade mot min kind. Jag kunde känna den härligt friska luften som bara en sensommarmorgon kan ge. Alla månader på året har en speciell doft och ett speciellt ljus, fast årstiderna i sig utmärker sig mest. Det största i livet är våra relationer till familj och till våra vänner.

Trots alla händelser i livet så pågår vårt liv hela tiden runt oss och tiden tickar på oavsett om vi väljer att ta del och vara närvarande eller lever i vår inre verklighet. En slags inre verklighet som tar oss till framtiden, det förflutna, eller helt uppe i våra önskningar om något bättre. Att vara fullständigt närvarande verkar vara en svårighet. Fast egentligen borde nuet vara enklare att hantera eftersom det är då vi är som mest levande. Samtidigt är det i vår fantasi och i vår inre dialog som vi rättfärdigar, hanterar och analyserar svåra eller lyckliga livssituationer, drömmer om välgång, kärlek och lycka och hämtar nya tankar och nya spår att följa. Det är här vi gör våra val och bestämmer om vårt nästa steg skall vara ett litet steg eller ett stort kliv.

livet

Se dig omkring för det här är ditt liv. Det är hit du har tagit dig och allt omkring dig har du hjälpt till att skapa. Din familj, alla dina vänner, alla jobb du har haft, precis allt som är du. Känner du att du har allt du någonsin önskar och är helt nöjd för resten av ditt liv, då kan du skatta dig lycklig för det är få förunnat. Känner du istället att du vill ha en förändring eller saknar något i ditt liv? Då är det i slutänden du som måste handla för att nå fram dit du önskar. Det räcker inte att tänka sig till en förändring, du måste också skapa möjligheterna för det. Lite som att starta en affär där din önskan och målet är att få många handlande kunder så affären svämmar över. För att möjliggöra målet måste du först skapa en lokal till en inbjudande affär fylld med godsaker och annat att sälja. Förändringar kommer inte neddimpande från himlen bara för du blundar och tänker på det. Vi måste även våga ta risker ibland. Risker som vi behöver väga i en vågskål innan vi kör iväg i hundra kilometer i timmen. För problemet med risker är att vi allt för många gånger i livet investerar mer än vi har råd att förlora och nu pratar jag inte bara om investeringar rent materiellt utan även våra känslor.

Det kan vara svårt att investera i nya relationer och ju äldre man blir desto svårare blir det. Kanske för att vi vet och har fått erfara hur ont ett hjärta kan smärta av svek, av baktaleri, av oärlighet och andra tråkigheter. Jag är övertygad om att det ibland kan vara sunt att rensa ut i alla sina relationer. En del av dem kan utgångsdatumet ha gått ut för länge sedan och det enda som håller er kvar är ett telefonsamtal en gång i månaden och en grund som består av minnen från det förflutna. Du är inte längre prioriterad som en nära vän. Det kan göra ont att bli ”bortvald”, men om vi är medvetna om vad som sker och gör en pakt med oss själva att se dessa relationer som ”bekanta” och inte nära vänner så försvinner friktionerna inom oss av sig självt. Eller så kanske vi tvärtom vill göra en större investering i någon som har funnits i bakgrunden för en tid. En slags omprioritering.

grinch2

Det är alltid du som bestämmer över ditt liv. Det är du som bestämmer hur du investerar dina egna tillgångar och det är du som bestämmer hur du vill förhålla dig till din omgivning. Det enda säkra som jag vet är att ju mer kärlek och omtänksamhet du ger ut, desto mer kommer tillbaka till dig. Inte nödvändigtvis  från samma person och inte nödvändigtvis med en gång. Men det kommer och oftast kommer det när vi behöver det som mest. Att förhålla sig till sin omgivning som en snål och grinig Grinsh gör dig  med tiden bara ensam och bitter. Så var vänlig, och sträck ut en hand om du kan, vem vet du kan bli förvånad… Jag säger som Will Smith nedan:

be-yourself-will-smith-quote

I relationer är det väldigt lätt att dela ut sina åsikter om andra. Det har vi alla gjort någon gång. Men respekt vinner vi inte genom att ge bort en lista med alla fel och brister, genom att höja rösten och skrika, eller hota någon – om du inte gör det så skall jag…, eller som tyvärr blir allt vanligare i samhället – ta till våldsamheter. Utan snarare TVÄRTOM!!  Det skapar enbart misstro, tvivel, obehag och rädslor som i sin tur skapar ilska som i sin tur skapar ännu en ond spiral. Respekt och tillit skapar vi genom att vara oss själva, genom att vara sanningsenliga gentemot oss själva och andra, genom att vara ärliga och stå upp för det som vi tror på, även när stormen viner som mest. Men för den sakens skull menar jag inte att vi skall pådyvla människor allt vi tänker för ”ibland är tala silver och tiga guld”. Kom ihåg att det alltid finns två sidor på ett mynt, att enbart lyssna till en part är det samma som att enbart se den personens tillkortakommanden. För i mångt och mycket är det så att det vi uttalar oss om någon annan utan att ta reda på fakta handlar till nittionio procent om oss själva.

Tillbaka till ditt liv här och nu. ”Håll ut – Det här är ditt liv…” Livet går i vågor eller som en berg och dalbana. Ibland går det nerför och vi får hålla i oss eller be om hjälp för att kunna räta upp oss. Ibland så går det uppför och allt känns lätt och enkelt, helt underbart och fantastiskt och ibland går livet bara rätt fram, en slags vilopaus där vi reflekterar över livets mening. Var du än befinner dig i din bergbana så kommer det alltid en uppförsbacke efter nerförsbacken. Så håll ut, gör en plan och ta dina steg varje dag riktade mot dina mål och det viktigaste av allt, om allt känns rätt handla när möjligheten kommer. Till sist, tro på dig själv och på dina drömmar och ge aldrig upp. ”Plötsligt händer det!”

/ Maria Lindbom

Min nya artikel kommer ut den 27 september i Tidningen Inspire.

www.marialindbom.se

 

=Tanken och livet

Etiketter

Tänk att det redan har hunnit bli september och vår kära färgsprakande lite dova och mörka höst är i antågande. Vi håller kvar sommaren så länge vi kan och hoppas på en varm och härlig sista skvätt av sol och värme innan detta årets ljusa dagar får läggas i vårt minnesarkiv. Egentligen ser livet likadant ut som naturen i mångt och mycket. Allt har en början och allt har ett slut. Vi går in och ut i olika cirklar av känslor och upplevelser på vårt livs väg. Människor kommer till oss som en strid ström. Vissa stannar ett tag för att sedan gå vidare på en helt annan stig och andra försvinner efter bara ett ögonblick. Vissa människor ger så mycket av sig själva och vi fylls av energi bara genom att finnas i dess närhet. Andra människor bara tar och de slutar inte förrän allt är skövlat om vi inte sätter ner foten och säger stopp och väldigt få människor människor kommer oss så nära att de finns för oss från första mötet till den dagen vi inte längre vandrar på denna jord.

Är allt ont som vi möter på vägen något som vi själva har valt, eller är det något som vi drar till oss, eller är det förutbestämt, eller är det helt enkelt bara en slump? Om vi verkligen skulle få välja vårt liv, skulle då inte alla välja att få vara lyckliga och leva i överflöd på alla plan i livet?

Möten

Vi människor är så komplexa och vårt medvetande så outforskat att vi egentligen inte riktigt vet hur allt fungerar. Visst finns det många teser om hur hjärnan, hjärtat, minnet och vårt medvetande ser ut, men som sagt det är teser. Forskningen framskrider och kanske vi en dag klurar ut det med. Tills dess lyssnar jag med ett öppet sinne på vad både vetenskapen och människor med ett stort intresse har att säga. Att sedan lägga samman allt detta tillsammans med mina egna tankar och upplevelser är ett fantasiskt roligt livspussel som kan ändras från en dag till en annan. För det är den enda vägen att komma vidare i utvecklingen. Att stänga av och slå armarna i kors och säga: ”Nej, så är det inte, eller det var det dummaste jag har hört, etc…” Det leder inte till utveckling utan snarare till stagnation och konflikter. Varför är det många gånger så svårt att bara använda sin fantasi? ”Tänk om…”

Livet i stort handlar om att tro. Vi kan inte med all säkerhet veta att allt blir som vi tänkt att det skall bli. Varje dag har vi en tro på att livet skall rulla på i den riktning som vi förutsätter. Vi vet att vi påverkar människor omkring oss med vad vi själva sänder ut. Är vi positiva och glada, så påverkar vi dem som är villiga att våga vara öppna och ta emot vår energi. Om du ler så får du oftast ett leende tillbaka och så vidare. Men främst så påverkar vi vårt eget liv och vår närmsta omgivning med vad vi har för känslor inom oss och vad vi sänder ut.

November 1st, 2013 @ 20:49:52

Tänk om du verkligen kunde påverka din lycka och din framtid till något du aldrig hade kunnat tro genom din energi och dina dominerande tankar? Skulle det då inte vara värt att ta reda på vad du egentligen tänker bland alla dina 60.000 tankar varje dag? Vad för energi som styr ditt liv och hur du påverkas av dina tankar som du lärt från barnsben och byggt på av dina upplevelser genom livet? De flesta av våra tankar är faktiskt omedvetna…

Kanske en tanke att iallafall ta i beaktande när du tänder dina stearinljus och sätter dig bekvämt i din soffa i höstmörkrets stillhet.

Livet är som en vindpust, det kommer snabbt över oss, förändras, och far vidare.
/ Maria Lindbom

www.marialindbom.se

Många av mina tankar i detta inlägg kommer från: ”Livet med kvantfysiska glasögon” skriven av Mikael Säflund och Titti Nordieng

Maria Lindbom -Förväntningar

Etiketter

Varje morgon när klockan ringer och det är dags att stiga upp för en ny dag skapar vi nya förväntningar. Vi förväntar oss att få en fantastisk dag, en tråkig dag, en hemsk dag, eller kanske den bästa dagen i vårt liv. Var och en har inbyggda förväntningar även om vi inte medvetet tänker på dem så finns de där. Vi har också en tendens att lägga förväntningar på hur andra skall agera och vara och om de inte lever upp till våra egna förväntningar så har vi väldigt lätt att fördöma.

förväntan

Vi behöver kontroll på vår omgivning och vi får det genom att rätta in tid, rum och förväntningar i våra liv. Vi är konstruerade att enbart se vår egen inre verklighet som hela vår värld. En slags envägskommunikation som aldrig kan bli något annat. För vi kan aldrig någonsin uppleva en annan människas känslor utifrån hans eller hennes upplevelser. Så egentligen är vi rätt så ensamma varelser trots att vi är ett flockdjur. Vi har alla tilldelats en viss tid att leva här på jorden och vi vet inte när timglaset släpper sitt sista sandkorn och tiden har runnit ut. Ändå har vi en tendens att slarva bort vår tid på oväsentliga saker. Vi gräver ner oss i händelser som gör oss bittra och ledsna och vi vägrar att se att vi själva bär ansvaret för våra liv och våra förväntningar. Allt som händer i vår yttre omgivning återupplever vi i vårt inre. Vi tolkar världen på olika sätt beroende på hur vi har valt att se den

Vi spelar alla en roll i situationer där vi befinner oss i. Vi blir påverkade av varandras förväntningar och av varandras undermedvetna energier som vi omedvetet sänder ut. Om våra förväntningar uppfylls så har vi en ny början. Om inte blir vi ofta djupt besvikna och börjar leta efter en syndabock. Det är så lätt att lägga över sin egen roll i ett stort skådespel på någon annan. Då kan vi vidhålla kontrollen över våra egna förväntningar och säga till oss själva att vi minsann har ”rätt”. För ofta är det tyvärr viktigare att ha rätt än att vara lycklig. Har vi rätt så tror vi oss vara lite bättre än den som har ”fel”.

Saken är den att det är dem oväntade ögonblicken i livet som är de mest livsomvälvande. De ögonblicken som vi inte rår över, ”plötsligt händer det”… Det är just de ögonblicken som förändrar ditt liv för all framtid. Ibland är den bästa vägen att bara släppa taget och gå vidare.

Förväntningar är också en av våra största tillgångar i livet när vi använder dem till att nå fram till våra egna personliga mål. För att nå fram till din personliga målbild måste du också ha med dig förväntningen att kunna lyckas. Jag skulle då kalla förväntningarna för din egen personliga sponsor som blir ett medel att nå fram till ditt mål. Det är alltid våra egna tankar som skapar vårt liv oavsett om de är omedvetna eller medvetna, positiva eller negativa.

Vi lever i en tid av drömmar kan jag känna ibland. Drömmar som får oss att känna både förväntan och vånda. Vi skall vara framgångsrika, ha ett fantastiskt kärleksfullt och vackert hem, en relation som man bara kan se hemma hos Askungens och prinsens slott, göra långa och spännande resor och dessutom alltid vara intressanta, populära och så oerhört lyckliga människor. Vi skall helst visa hela världen hur duktiga vi är och blir vi oerhört bekräftade på ett eller annat sätt så berättigar det hela vår existens. Vilken vånda det är att leva upp till alla andras förväntningar, men framför allt till våra egna allt för stora förväntningar som vi sätter på oss själva.

förväntan1

Livet är i en ständig förändring. Vi går vidare efter varje avslut men i en annan tappning. Vi kan antingen se livet som ett stort äventyr där vi själva är styr och är kapten på skutan, eller som något som vi själva inte rår över och som vi då hela tiden kan skylla på något eller någon annan. Konsten att leva sitt liv handlar till större delen om konsten att acceptera och älska sig själv helt och fullt för den du är.

Att se sin egen spegelbild fullkomligt ärligt och naket är lika svårt som att nå fram till en utopi. Vi tror oss se, men det finns alltid något som skymmer. // Maria Lindbom

www.marialindbom.se

 

 

Maria Lindbom – En vandring, flera tankar

Dag 1 -2
Jag hade alltid varit rädd för att flyga men denna gången kändes det riktigt bra. Vi var på väg till Stanstead i London för att sedan byta flyg till Santiago de Compostela. Det var många tankar som snurrade runt jag i huvudet och jag var nog mest tyst i mina egna tankar. Väl framme i Santiago checkade vi in på ett härbärge strax utanför stadskärnan. Vi låg i ett åttabäddsrum där både män och kvinnor kunde köpa en säng för natten. Väldigt spartanskt men det hör ju till vandringen. Det finns till och med härbärgen där toalett och duschrum är för både män och kvinnor.
Under natten blev jag sjuk, matförgiftning, av laxen som vi hade ätit på kvällen innan och de bakterierna som jag hade intagit blev jag inte helt av med förrän tre dagar innan jag skulle fara hem igen. I Spanien vet inte alla riktigt vad glutenintolerans är och det är svårt att hitta glutenfri mat vilket inte gjorde saken bättre.
Det var först den sista veckan då jag låg på hotell och vilade upp mig som jag fick glutenfri frukost och det kändes verkligen lyxigt. Det mest självklara ting som ett stort härligt badlakan var lyxigt efter den 24 mil långa vandringen.

davdav
Dag 4
Ungefär halv nio på morgonen startade vandringen och vi gick i samlad trupp ut ur Sierra mot Portomarin, 2,8 mil. Det dröjde inte länge innan gruppen hade delat upp sig. Vissa föredrog att pinna på i förväg och andra ville gå saktare och ingjuta den vackra naturen och ha nöjet att stanna till oftare. Solen sken och alla var på topp. Det var mycket uppför till en början, men sedan planade det ut sig på höjden för ett tag. Allting kändes lätt och behagligt och jag kunde se långt bortom bergen från alla håll. Det grönskade av gröna blad och blommor av alla de slag. Träden var enorma och man kunde känna historien från många många år tillbaka på vissa ställen. Vägen var också väl utmärkt med gula pilar och hela tiden återkommande Camino-stenar som visade hur långt det var kvar till mål. Runt om hela vandringsleden låg det caféer och matställen där vi kunde stanna till och ta en paus och köpa kaffe, dricka eller mat.

Vi kom fram till första stoppet efter några km och där möttes hela gruppen upp igen. På vandringsleden skapades en stark sammanhållning på många sätt. Inte bara kring vår grupp utan också med alla andra pilgrimmer från hela världen. Jag kom i kontakt med många olika nationaliteter under vandringen.

Jag gick sist denna första vandringsdag tillsammans med tre andra mycket trevliga kvinnor. När eftermiddagen kom och klockan hade hunnit bli halv fyra stannade vi till vid ett matställe för att vila och äta under ett parasoll långt från solen. Vi var alla trötta, svettiga och hade lite ont i fötterna, men humöret var ändå på topp. Vi satt och dividerade om hur långt vi hade kvar. Ingen av oss hade tittat på kartan på hela dagen, men vi var övertygade om att vi inte skulle ha långt kvar. Jag tog upp kartan och tittade efter var vi befann oss. Till min stora förvåning insåg jag att vi bara hade gått halva vägen på fem timmar och att vi hade halva kvar. Alla skrek ut av förvåning och trötthet när de insåg att de kanske hade fem timmar till framför sig innan vi skulle komma fram. Ett ögonblick jag kommer att minnas länge länge…

hdr
Vi gick till sist vidare genom det spanska landskapet. Vi gick igenom skogar på stigar bland lummig växtlighet, genom bondgårdar där lukten från koskit trängde in i näsan, på vanliga vägar där bilarna susade förbi. Då och då stannade vi till vid en turistshop eller för att ta en kaffe. Mot slutet var jag så trött att jag enbart hade målet i sikte. Så när jag till sist gick över den stora bron in mot Portomarin värkte det under fötterna och varje steg kändes som tio. Vi hade förbokat alla härbärgen i förväg för båda vandringarna, så vi kände ingen stress med övernattning. Jag hittade härbärget med en gång och stapplade in omkring 20.30, tolv timmar efter start.

Det allra första alla gjorde när de kom fram till härbärget på kvällen var att få av sig alla svettiga kläder och duscha. Det var så underbart skönt att få komma i nya fräscha kläder, eller pyjamas som i mitt fall denna kväll. Jag somnade trots min trötthet inte förrän sent och sov kanske fyra timmar innan det var dags att gå upp inför nästa vandringsdag.

Dagarna som gick fram till mål fortsatte på liknande sätt, vissa dagar hade jag energi att gå fort och komma fram på eftermiddagen och ibland var jag tröttare och kom fram sent på kvällen. En av dagarna kändes det som om vi bara gick uppför hela dagen och ibland var det tungt att stå nedanför en backe i väldigt skarp lutning som vi inte kunde se slutet på och veta att det inte fanns någon annan väg. Vi var uppe i 720 meters höjd som högst. Det var väldigt vackert högt uppe i bergen och ibland kändes det helt overkligt att vandra där.

Jag gjorde även en inre resa där jag funderade mycket på mitt liv och hur jag vill leva resterande av mitt liv. Vad som egentligen är viktigt för mig. Jag gjorde mig av med många gamla tårar som jag inte längre behövde och jag gjorde planer inför framtiden. Jag funderade mycket på bekräftelser och människans behov av att hela tiden bli bekräftade. Bekräftelsen är både människans förbannelse och människans drivkraft på en och samma gång. Bekräftelsen driver oss framåt till nya vyer, nya upplevelser och utveckling, men det kan också leda till vårt fördärv när behovet blir för stort och vi inte inser detta. Det finns till och med människor som utför fruktansvärda humanitära brott för att de söker bekräftelse genom Gud. De vill på något sätt vara guds högra hand.

Vi har alla ett behov av bekräftelse, det ligger i vår natur. Vi uttrycker den på olika sätt, ibland är vi utåtagerande och ibland är vi inåtagerande. Så även om det tycks som om man inte gillar uppmärksamhet så finns det en stor inre längtan om att kunna ta emot bekräftelsen. Det finns dock ingen annan än vi själva som kan skapa det vi söker efter. Det spelar ingen roll hur mycket bekräftelser vi får från andra om vi inte är tillfreds med oss själva. Det är som en ändlös tunna av energi som bara rinner rätt igenom och vi få aldrig nog.

dav
Jag insåg att det finns saker jag vill förändra i mitt liv och det finns drömmar som jag vill förverkliga. Mina tankar idag skapar mitt liv i morgon…

Jag har haft tre fantastiska veckor och jag har träffat många fina människor och vem vet kanske också nya vänner. Jag vet inte nu om jag kommer att vandra i Spanien nästa år, men jag kommer att bege mig ut i världen någonstans. Många har hört av sig till mig om att få en möjlighet att komma med nästa år. Det beror mycket på intresset. Jag har många tankar och funderingar kring det så håll ögon och öron öppna och skriv gärna en rad till mig om du funderar över något eller om du vill eller har tankar på att komma med nästa år.

dav

// Maria Lindbom
www.marialindbom.se

Maria Lindbom – En gåva

Etiketter

Vad är det egentligen som driver oss framåt? Vad är det som får oss att ständigt hitta nya och spännande vägar i livet trots svårigheter som vi alla möter på vår vandring? Vad är ”verkligheten” för något?

Jag kan inte riktigt svara på dessa frågor utan att gå in i en lång och uttömmande tankebana och i slutänden kommer det ändå bara vara mina svar och min verklighet som framkommer. Verkligheten för mig kommer först när jag handlar och inte när jag sitter ensam och tänker. För det är i våra möten som livet ger oss en mening. Vi kan gå runt hela vårt liv och leta efter meningen med livet, men jag tror uppriktigt inte att vi kan hitta den någonstans. Den hittar hem till oss helt av sig självt när vi slutar tveka på om vi är bra nog och går till handling.

gåva1

Handling för mig handlar om att våga ta stegen framåt mot det jag tror på trots motstånd. Det handlar även om att våga visa vem jag är och mötas i kärlek och respekt på lika villkor. Det är så lätt att krossa ett hjärta genom ord eller brutna löften. Det sagda ordet kan aldrig suddas ut igen. Det kan förstås handla om oförstånd och ibland kan det till och med vara en nödvändighet. Vi kan inte se den fullkomliga helheten eller alla konsekvenser i våra handlingar och därför måste vi förlita oss till våra erfarenheter och vår instinkt. Ibland har vi helt rätt och ibland känns det inte helt bra inom oss. För mig, och för många med mig, handlar det inte om själva handlingen i sig utan det handlar helt och hållet om avsikten bakom handlingen. Om avsikten var god i begynnelsen kan jag lova att vi trots allt gjorde det som vi trodde var det bästa.

I vårt korta ögonblick i evigheten kan vi bara handla efter den bästa förmågan som vi har just då när det gäller. Vi kan alltid fråga oss en extra gång om vår egentliga avsikt innan vi gör valet, för det är väldigt lätt att lura sig själv och tro att vi handlar i godo? Tänk vad mycket vi egentligen kan förändra och vad mycket vi kan påverka i vårt och andras liv. Vi gör många val varje dag och även det minsta valet kan leda oss in på en helt ny bana i livet. Vi påverkar både vårt egna och andras liv precis som ringar på vattnet varje dag utan att ens reflektera över det.

gåva

Det största i livet är förstås gåvan. Vi ger bort vår vänskap, vår kärlek, vårt leende, materiella saker och våra händer varje dag. Gåvan i sig är ingen gåva om vi förväntar oss att få något tillbaka, om det inte handlar om ett förutbestämt utbyte eller affär. En äkta gåva är något du ger helt villkorslöst utan baktankar. Enligt min erfarenhet så blir mitt liv allt rikare ju mer jag ger bort. Det viktigaste är att jag vet mina gränser och självklart lever upp till dem.

Livet är som en snöflinga, den blir inte synlig, fast och strålande ensam, den behöver komma samman till en fast grund för att bli en helhet. // Maria Lindbom

 

 

Maria Lindbom – Livets hårda skola

Det är inte alltid lätt att leva, även om vi verkligen skulle önska oss det. Ibland är livet helt fantastiskt och ibland tillkommer komplikationer och känslomässiga upplevelser av olika slag. Ingen dansar skrattandes igenom livet. Livet handlar om möten med andra människor, för utan mötet har vi inget liv att tala om. Vi möter fantastiska människor som tillför oss så mycket kärlek och glädje. Vi möter människor som vi bara går förbi och knappt ser . Människor som aldrig kommer att beröra oss varje dag i vårt vardagliga liv. Vi möter människor som vi instinktivt backar från. Vi möter människor som vi först tror på och tar till vårt hjärta och som sedan visar sig vara de största besvikelserna och vårt hjärta får sig en stor törn som vi måste läka och med det gå vidare ärrade, men troligtvis klokare. Förhoppningsvis lär vi oss att urskilja vilka typer av människor som är bra för oss och som tar fram det bästa hos oss och vilka som inte gör det. Jag är helt övertygad om att det alltid finns någon för alla. Livet är allt för kort för att ödsla tid och energi på människor som hela tiden gör oss besvikna och sårade.

Frågan är om vi verkligen lever vårt egna liv eller om vi lever livet genom andra? Vi styrs dagligen av media, trender och ”förebilder” av olika slag. Det räcker med att slå på tv:n så är i stort sätt alla kanaler späckade av realitysåpor där den ena sliskiga konflikten måste överträffa den andra. Jag tror aldrig kanalerna har varit så fyllda av så många beroendeframkallande såpor där allt verkligen går ut på att det negativa egot skall synas till varje pris. Ju mer självisk och elak desto mer framgångsrik? Det rimmar inte riktigt i mina öron. Varför finns det ett så stort intresse för alla dessa cyniska konflikter? Kan det vara ett sätt att fly? Eller kan det vara ett sätt att bearbeta våra egna inre konflikter som vi inte riktig vågar se och än mindre röra vid?

rädsla1

Det viktigaste i livet är att vi inte ger upp och stänger dörren och gömmer oss bakom våra kryptiska rädslor för att vi är vettskrämda för att bli sargade igen. Som en klok indier en gång sa: ”Om  du inte vill få taggar i fötterna kan du försöka täcka hela hela jorden med mattor. Men det är lättare och billigare att köpa ett par nya skor”. Vi kan helt enkelt inte skydda oss själva från sår och smärta, men hur vi samverkar med yttervärlden och vår inre verklighet är helt och hållet upp till var och en. Vi kan välja om vi vill tolka och förstå våra smärtsamma situationer eller om vi vill se dem som något obehagligt som vi kan svära åt. Vi kan lära oss att acceptera de oundvikliga upplevelserna som vi möter i livets hårda skola. Ibland är våra upplevelser så smärtsamma att vi inte ens kan förstå, men på ett eller annat sätt behöver vi komma till en acceptans för att kunna gå vidare.

tankar

Vi färgas helt och hållet av hur vi tänker. Om vi hela tiden tänker att livet är orättvist, jobbigt, svårt, outhärdligt och smärtsamt kommer vi att förgifta oss själva med alla dessa negativa tankar och som följd blir livet omkring oss allt annat än drömlikt. Om vi istället tar till oss tankar som består av allt positivt som verkligen finns omkring oss i vårt liv, all glädje, alla skratt, all kärlek och all harmoni så färgar vi våra kroppar med positiv energi, kämpaglöd och entusiasm. Livet omkring oss fylls med en helt annan energi som på sikt faktiskt kan ge oss möjligheter att uppfylla våra drömmar. Våra tankar färgar alltid våra känslor och våra känslor skapar hela vår inre verklighet som i sin tur skapar din yttre verklighet. Med andra ord  vi väljer hur vi vill implementera livet och våra medmänniskor.

tankar2

Hur skall vi då möta livet?  Har du några målsättningar eller vill du bara flyta med och se vad som händer? För mig är målsättningar en väldigt viktig tårtbit av min personliga tårta för utan målsättningar tror jag att det är svårt att nå fram till sina mål och drömmar. Min övertygelse är att om jag kan drömma om det så kan jag också nå dit, men det är jag som måste skapa förutsättningarna för att nå fram. Jag måste göra min del för att livet skall kunna ge tillbaka det jag önskar. I denna process är ärligheten till mig själv den övergripande delen annars är det risk att jag går vilse bland alla faror som lurar på vägen dit. Så håll dina löften som du ger till dig själv. Låt inte dina löften förvandlas till tomma innehållslösa ord, för det kommer att sluta med att du själv blir lika tom och innehållslös. Vi blir vad vi utgör oss att vara och vi blir vad vi tänker. // Maria Lindbom

”Att lyssna uppmärksamt och verkligen ta in vad andra menar innebär att man riskerar att förändras av det man hör.” /Juanita Brown

www.marialindbom.se

 

 

 

Maria Lindbom – Överleva vilan

Etiketter

Åh nej! Jag håller på att bli sjuk… Tankarna snurrar. Att tvingas stanna hemma från jobbet och vila utan att kunna ta tag i något har blivit till ett fenomen som skapar dåligt samvete, inre stress och oro. Istället för att vila för att överleva har samhället på något sätt förvandlats till att överleva vilan.

Vår kropp är konstruerad för arbete och fysisk ansträngning, men vi behöver också vår vila. I vårt nutida samhälle är det väldigt svårt att uppnå total vila. Vi måste ha tusen saker i huvudet samtidigt och vi blir bombarderade av ett stort överflöd av information varje dag. Vi skall helst vara framgångsrika, lyckliga, ha en tvåsamhet med kärlek över alla gränser, vi skall synas och bli bekräftade på alla sätt och vi skall ha ett hem som glänser som rent guld i solen av all smakfull inredning och och yttre ordning. Dessutom skall vi infinna oss och vara aktiva på alla social medier för syns vi inte så finns vi inte. Frågan är, var finns jag i allt detta?  Är detta något som vi själva väljer för att vi verkligen vill, eller är detta något som vi väljer för att vi vill anpassa oss till vad samhället och omgivningen vill? Är det rädslan för att bli kritiserad och utstött från gemenskapen och rädslan för att känna oss misslyckade som gör våra val?

vilan

Jag menar inte att det är något fel med att passa in i samhället för det måste vi alla göra på ett eller annat sätt. Den frågan jag ställer mig är om du verkligen ger dig själv tiden och vilan till att verkligen känna efter hur du faktiskt vill att ditt liv skall se ut. Att finna tid att vila från alla påtvingade ”måsten-tankar” till både kropp och själ har blivit en bristvara och jag undrar om vi överhuvudtaget längre vet vad det egentligen innebär. Om vi verkligen hade vetat innebörden av vila skulle inte hela vårt avlånga land fyllas av tusentals böcker och företag av olika slag som säljer tjänster och texter fyllda med råd och rön för att lära oss att ”släppa taget” och verkligen vila. Vad har hänt med samhället när vi inte längre kan behärska det mest grundläggande i vår egen kropp? Vad är det vi i själva verket strävar efter? Vad är det som är så viktigt i vår strävan framåt att vi är beredda att spela rysk roulette med vårt liv som insats?

Vilan är inte bara nödvändig för att överleva kroppsligt och hålla borta sjukdomar, den är också nödvändig för själen. I vilan finner vi harmonin, vi finner livsglädjen, vi finner den själsliga hälsan och det viktigaste av allt, vi finner svaren som vi söker efter. Hur många gånger går vi inte omkring och grunnar på ett problem. Hjärnan går på högvarv och vi håller fast problemet i tanken olika hårt beroende på hur stort problemet är. Vi kan nästan förtära oss själva för att hitta en lösning, men vi finner ingen lösning för ”vi ser inte skogen för alla träden”. Det är först när vi ger upp och släpper taget om problemet som lösningen kommer till oss på ett eller annat sätt. Det vill säga det är först i den verkliga vilan som lösningen kommer till oss. Det är likadant med våra inre önskningar och drömmar. Så länge vi håller för hårt i dem blockerar vi för möjligheterna att förverkliga dem. Det är även här först i vilan där vi släpper tanken fri som möjligheterna kommer till oss.

Så varför tar vi inte mer vara på vilan? Varför har vi skapat ett samhälle där vi egentligen mer eller mindre förgör oss, ett slags moment 22… En strävan efter lycka och välgång med en dold innebörd.

vilan1

Tiden är vår mest värdefulla tillgång, tiden är räknad och en dag tar tiden slut för oss alla.
// Maria Lindbom

www.marialindbom.se