En dålig dag

Etiketter

, , ,

Söndag morgon och utanför fönstret är himlen grå. Lika grått som det känns inomhus. En känsla av livets strävan efter något som kanske inte ens finns. Min livsfilosofi säger mig att jag behöver öppna min inre verktygslåda. Där i har jag genom åren samlat på mig olika slag av verktyg som jag tar fram vid behov och har som hjälp för att måla om det gråa omkring mig så att molnen kan spricka upp och solens strålar kan sprida sin värme igen.

När jag hade gått igenom alla mina verktyg gav jag helt enkelt upp. Ibland kanske den bästa boten är att inte kämpa så förtvivlat mycket, utan bara ge upp och låta livet göra resten för en tid. Låta känslorna bara komma och tillåta sig själv att vara i dem. För ibland blir jag så fruktansvärt trött på att hela tiden vara så himla ”stark” och duktig. Jag tror att vi alla kan känna igen oss i den känslan var vi än befinner oss i livet.

Dålig dag

Ibland har vi energi och vi tror på en grym framtid och ibland är det helt enkelt tvärt om. Jag har ingen aning om vad livet går ut på egentligen. Att vi skulle vara här för att utveckla oss tror jag inte på längre. För vi är lika underutvecklade som på stenåldern, bara lite mer sofistikerade och ibland inte ens det. För mig är nog livet vad vi gör det till. Livet handlar om hur vi tänker och vilka val vi gör hela tiden. Ibland är det bara så supersvårt att hänga med… Ibland behöver vi alla en grå dag eller fler för att hämta andan och fundera över de val vi gjort eller tänker göra.

Dålig dag1

I morgon är en annan dag och känner jag mig själv rätt så har jag vid dagens slut satt upp nya mål och nya val. Inte för jag vet om dem är helt rätt, men dem kanske känns rätt just här och nu. På något sätt måste vi alla hitta vår egen väg framåt. Men i detta läget väljer jag att stå still på perrongen och fundera vilket tåg och destination jag skall ta mig till nästa gång. Jag har ingen aning om hur länge jag står kvar på perrongen heller, det får livet utvisa. Hur lång tid det än tar så vet jag att jag har så mycket att vara tacksam för i mitt liv och det är just den tacksamheten som tills slut alltid tar mig till nästa destination. Efter allt livet tagit mig igenom så vet jag att jag alltid landar med båda fötterna på marken igen.

När hjärtat talar gör vi bäst i att lyssna, verkligen lyssna…

// Maria Lindbom

Annonser

Sanningen eller…?

Etiketter

, , ,

Jag känner solens varma strålar som lite vårlikt smeker mina kinder när jag går i den gnistrande snön. Jag tänker på livet som jag har fått leva och hela dess innehåll. Livet har gett mig många gupp, och många djupa hål att klättra upp ur, men jag har även fått känna vad lycka och glädje är. Jag har fått lära känna hela spektret av känslor från en ytterlighet till en annan. Jag vet vad den djupaste sorgen är och hur den vackraste glädjen känns.

Hjrärta

Att möta andras känslor har jag av egen erfarenhet förstått vara något som gör många väldigt obekväma. De flesta jag har mött i min sorg har undvikit mig, försökt släta över med uttalanden som ex. ”sånt är livet”, börjat prata om annat, talat om för mig hur jag skall göra främst till motpartens fördel i mötet, tystnat och börjat pilla med annat för att verka upptagen eller vad jag än säger kommer orden ”jag vet”. I början blev jag sårad och kände mig alltmer ensam, men med tiden inser jag att de jag har mött har nog gjort sitt bästa att trösta mig där och då.

Jag är så tacksam över att livet också har skänkt mig vänner och familj omkring mig som verkligen vågar lyssna och möta mina känslor. För sorg handlar inte bara om att få gråta utan också att få skratta av underbara minnen. När jag går där i solen så funderar jag mest på varför så många är så rädda för sina känslor? För egentligen handlar det inte om mig utan om dem själva. Min teori säger att vi behöver ha lyft på de stenar som skymmer sikten inom oss själva för att kunna möta en annan människa. Vågar vi inte möta våra egna känslor så vågar vi heller inte möta någon annans. Jag tror heller inte längre att det finns några rätt eller fel i denna frågeställning. Hur vi vill leva våra egna liv är upp till var och en.

Jag tänker också på allt jag drömmer om inför min framtid. Hur vill jag leva resten av mitt liv? En sak är säkert, jag vill leva mitt liv där jag upplever livet vara långt mer och större än bara ok. Livet består av val, stora som små varje dag. Livet omkring oss lever sitt eget liv och det är upp till var och en hur vi väljer att möta dess mödor och dess glädjeämnen.

Hur livet väljer att bära mig framåt ligger dolt för mig. Att livets framtid är dold är nog en av mänsklighetens allra största gåvor. Det ger oss tillgång till stora och mäktiga drömmar, och hopp om att det nog finns något fantastiskt bortom nästa krön. Det är egentligen vår dolda framtid som får oss att resa oss upp, skaka av oss och fortsätta framåt. För vad är vi utan hopp?

Tanakr

Sanningen som jag ser det är att våra liv är skapade av känslor, tankar och sist men absolut inte minst handling. Så hur tänker du?

// Maria Lindbom

Är yta något att sträva efter?

Etiketter

Idag när jag satt och tittade på TV4 morgon förundrades jag över hur viktig yta är för oss. Ur det perspektivet att ytan är av större vikt att upprätthålla än vårt inre. Det som egentligen personifierar oss själva med vilken person vi är. Det vi ger ut och det vi tillför till våra medmänniskor omkring oss. Det är alltid vår yta som bedömer vem vi är i första hand. Vi är inmatade av all media sedan vi var små hur vi skall se ut och vad som värderar vem du är.

Vi lever i en värld där så mycket negativitet sköljer över oss varje dag och det är så lätt att ge efter och fastna i den sörjan. Medan vår glädje och tacksamhet är något vi behöver anstränga oss att känna inom oss. Ibland behöver vi helt enkelt stanna upp och tänka efter vart vi befinner oss i livet? Vem är jag? Hur uppfattar andra mig? Vad gör jag för att få världen att bli en bättre plats att befinna sig i? Gör jag verkligen det jag vill göra med mitt liv? Ja, det finns en hel uppsjö av frågor som vi ibland behöver besvara. Men för att verkligen kunna besvara våra inre frågor ärligt behöver vi stillheten omkring oss. Ett eget inre rum att vara i då och då.

Det senaste året har livet varit milt sagt svårt för mig. Det har varit svårt att vara tacksam över livet efter att min son rycktes ifrån mig. Men jag har kommit att inse att sorgen kan inte få styra mitt liv, utan tvärtom. Det är jag själv som styr över min sorg. Den kommer alltid att vara en följeslagare i mitt liv. Men om jag låter min följeslagare gå på en väg bredvid mig och mitt liv och då och då svänger jag in på den vägen och möter min följeslagare för att sedan köra av och befinna mig i mitt liv. Då blir det för mig mycket enklare att hantera. Jag tror att det är viktigt att vi själva finner vårt eget sätt att hitta tillbaka till livet igen under svåra förhållanden vad det än må vara. För hur det än är så lever jag vidare här och nu och en dag när det blir dags så kommer vi att mötas igen. Det är jag övertygad om. Summan av kardemumman, och vad jag egentligen vill säga är att det är du som styr över ditt liv. Du kan aldrig styra över det som händer runt dig, men du kan styra över hur du bestämmer dig för att möta dina svårigheter eller dina glädjestunder.

Tacksamhet är ett så starkt verktyg att använda för att vända på våra liv, eller för att helt enkelt växa som människor. Med hjälp av tacksamheten kommer du att ta tillvara på alla dina glädjestunder och fantastiska ögonblick i ditt liv på ett helt annat sätt. Det positiva i ditt liv kommer att växa och det negativa kommer att minska för att du väljer att se livet från ett annat perspektiv. Vi behöver lära oss av vår världs alla små mirakel som sker runt omkring oss varje dag. En vacker solnedgång, en chokladbit som sakta smälter i din mun, solens varma strålar som når dina kinder, fåglarnas sång när våren kommer, eller stora fält av vitsippor som talar om att sommaren är på väg.

Lycka och glädje är inget mål, det är vägen till vårt mål…

// Maria Lindbom

Farväl 2017 och välkommen 2018

Etiketter

Nu har ytterligare ett år snart gått mot sitt slut. Ett år fyllt av tårar i svåra stunder, djupa funderingar över livet och allt dess innehåll, men ibland även skratt och glädje i allt det fina i mitt liv. Jag minns egentligen inte så mycket av själva året. Allt känns väldigt diffust. Till och med att jag flyttade i juni känns väldigt långt borta. Detta året har varit ett år fyllt av eftertanke, omdirigeringar, och omprioriteringar av livet och allt dess innehåll.

Bildresultat för år 2017 eftertänksamhet
Jag tar mycket av mitt liv med mig in i nästa år, men jag lämnar även väldigt mycket kanske till och med mer bakom mig. Det är så lätt att hålla fast vid sådant som hör mer till vårt förflutna än vår framtid allt för länge. Vi vet inte hur man gör när man släpper taget. Det känns skrämmande och okänt på något vis att gå vidare och starta nya drömmar. Vi vet vad vi har men inte vad vi får.

Hur mycket nya och gamla drömmar det än finns att drömma om, så kan vi inte göra allt. Vi behöver prioritera och välja det som som verkligen är viktigt annars är risken stor att det blir stiltje istället. För mig har väldigt mycket blivit oviktigt längst vägen detta gångna år. Stora förluster förändrar oss väldigt mycket iallafall har min stora förlust förändrat mig. Livet skall ju vara till för att levas, men många gånger är det så svårt att veta hur livet skall levas. Det finns så många visdomsord om hur vi skall tänka och vara för att bli lyckliga, men det finns egentligen inga ord i världen som kan ge oss den lyckan om vi själva inte kan se in i vårt eget hjärta och dessutom acceptera det vi ser fullt ut. Jag tror inte heller att det går att bli tillfreds med sig själv och sitt liv om vi inte är fullt närvarande där vi befinner oss. Och till sist om vi inte har modet nog att förändra det som inte längre gynnar oss.


Jag hör väldigt många säga att 2018 skall bli det bästa året någonsin och det hoppas jag verkligen att det skall bli för er alla. Jag kan inte lova mig själv att 2018 skall bli det bästa året för mig, men jag kan lova mig själv att jag skall göra allt för att just mina drömmar och mål skall slå in och uppnås. Både de som många skulle säga vara ouppnåeliga och de som verkligen är nåbara. I mitt liv måste det även finnas lite magi, annars blir allt så platt och livlöst.

Bildresultat för askungen

För vad som än händer 2018, så vet vi aldrig riktigt vad som gömmer sig bakom nästa krön. Kanske något alldeles alldeles underbart…

Gott Nytt År!

// Maria Lindbom

Din grav och mina tårar

Etiketter

Här står jag framför graven. Allt är så overkligt och surrealistiskt. På graven kan jag läsa hela ditt namn, men i mitt hjärta är du inte där utan du är här bredvid mig. Tårarna rinner av sig självt. Det känns som om de aldrig mer skall ta slut. Hur kan du vara här ena dagen och var borta nästa. Tänk om jag hade vetat att det var absolut sista gången jag pratade med dig sist jag hörde din röst. Tänk om jag ändå hade fått en chans att säga adjö. Min saknad är oändlig.

Din grav har  blivit en helig plats för mig att gå till och någonstans få en länk till vad du än är. Din kropp ligger begravd, men din själ svävar fritt någonstans med alla dina nära och kära. Att förlora ett barn oavsett hur man förlorar, eller hur gammalt barnet är lika svårt och smärtsamt. Det finns ingen mätsticka som kan säga att det ena skulle vara mer smärtsamt än det andra. Nu har det gått några månader sedan du tog ditt sista andetag och nu står jag väldigt ofta helt ensam med min sorg. Nästan alla går vidare på sitt sätt och jag står kvar vid din grav.

Det är svårt att finna glädje och att ens skapa sig själv en vardag, men jag väljer varje morgon att gå upp och fortsätta livet. Jag är snäll emot mig själv och jag ger mig själv utrymme för att sörja. Samtidigt ger jag mig själv rätten att göra något varje dag som gör mig glad. Det kan vara vad som helst, oavsett så är det väldigt viktigt för mig. Det gör att jag orkar en dag till. Att sörja är väldigt individuellt och det finns inga rätt eller fel och det finns ingen längd som säger att nu har du sörjt tillräckligt länge.
Jag har valt att fortsätta mitt liv och fortsätta att skapa vackra, glädjefyllda och fina minnen. Jag vet att det är just det min son hade velat att jag gjorde. Att jag valde att försöka finna lycka och glädje i min vardag. Det är för mig det enda sättet att hedra hans minne.

Mitt sätt att se på livet har vridit sig 180 grader. Nu sorterar jag bort det som jag vet inte kommer att utvecklas till något bra. Jag väljer att se livet som värdefullt. Min tid är värdefull och jag vill lägga min tid på det som fyller min själ med kärlek. Det tar tid att förändra sitt liv och jag tar en sak i sänder i den takten jag känner att jag orkar. När saker och ting händer som det alltid gör i livet, och som förr hade gjort mig så arg, överkörd, ledsen eller frustrerad över reagerar jag inte längre på som jag förr gjorde. De första minuterna är dem samma, men sedan tar jag ett steg tillbaka och frågar mig själv: Är det värt det? Svaret på den frågan är väldigt ofta; NEJ. Det konstiga i allt är att när jag väl svarat ärligt på frågan, så dyker en helt ny väg upp framför mina ögon. En väg som har en såpass god potential för mig att pröva. Så varför inte, inget är hugget i sten mer än ditt namn när du dör.

Inget i mitt liv är längre som förr och allra minst jag, men de som älskar mig för den jag är finns kvar och de som bara ville ha något av mig har försvunnit. Trots all smärta och alla tårar som hemsöker mig varje dag så finns det ett liv där ute. Det finns så mycket att leva vidare för. Ibland är det sprudlande skrattet det som förlöser mina känslor. För skrattet är lika läkande som tårar, ibland till och med mer. Sorgen är svår och sorgen är ensam och det är bara några ytterst få lyckligt lottade som kan dela den med någon som verkligen kan förstå.

Jag tror att livets värde handlar om att se allt det positiva och ljusa som florerar överallt i vår värld. Ta till vara på stunderna och skjut inte dina drömmar framför dig som en onåbar gammal rostig skottkärra. Utan börja handla, för det är du som håller i skottkärran.
// Maria Lindbom

Maria Lindbom -Förlusten av dig…

Jag sitter här framför min dator, men det kommer inga ord som kan beskriva den förlusten som jag står mitt i. Hela mitt liv är förändrat och inget blir någonsin mer ”vanligt” igen. Hur hanterar föräldrar förlusten av ett barn? Det går inte att hantera. Det går bara att ta en dag i sänder och hoppas på att livet skall hålla hela vägen ut för den dagen du har framför dig. Det är som iskalla vindar som blåser in och griper tag i mitt hjärta och talar om att du aldrig mer kommer tillbaka och att jag aldrig mer skall få höra din röst. En vind som får mig att känna all oändlig smärta, ångest och djup sorg över den grymma och hjärtskärande saknaden. En vind som gör så fruktansvärt ont att det blir svårt att andas. En vind som fullständigt slår undan fötterna med ett hårt slag. En vind jag önskar att jag fick vara utan. Ibland är det storm, ibland blåser det lite lätt och ibland är det vindstilla. Jag vet aldrig när vinden kommer för den är helt oviss och kan blåsa upp när som helst.

Att sörja handlar om smärta, förlust och saknad, men också om skratt när jag minns de fina, underbara och roliga stunderna vi har haft, eller ilska över att du lämnade utan förvarning.

Att sörja handlar för mig om att hitta en ny plats i tillvaron. Vad som är viktigt, vilka som är viktiga och samtidigt finna ut i all röra och upp och ner på vända världen var jag själv står. Det går inte att förklara riktigt för mina ord räcker inte till.
/ Maria Lindbom

angeln
/ Okänd

Maria Lindbom – Drömmarnas höst

Mörkret börjar sakta ta över och höstens höga luft och speciella doft fångade upp ett minne från det förflutna. Kylan svepte över mitt ansikte denna stilla söndagsmorgon. En tår rann sakta ner för min kind, en glädjens tår som gav mig en upplevelse om en ny och outforskad dag. Hösten för mig innebär en tid av förändring, en slags förberedelse inför vintern. Tiden efter sommaren och tiden före julen. Tiden då vi tänder ljusen i det tidiga mörkret.

host

I mitt liv finns så oändligt mycket mer än det levande ljuset som lyser upp min tillvaro. Något jag har lärt mig i livet är att det är det allra enklaste som ger den allra största glädjen. Smaken av det första kaffet på morgonen, det lilla fina meddelandet från vänner om önskan om en fantastisk dag, leendet och kärleken från mina barn när de ser mig, kärleken och omtanken om varandra, det sprudlande skrattet från mitt kära barnbarn, lukten från en vacker lilja, en kram, den varma djupa vänskapen, sockerdrickskänslan i hela kroppen av det förlösande skrattet, känslan av smaken från en nybakad prinsesstårta eller de klingande vackra tonerna från favoritmusiken. You name it!

livet

Trots allt det fantastiska som finns i livet så tappar vi alla vissa tidpunkter i livet oss själva in i en vad jag skulle kalla en negativ hinderbana. Vi stänger ner många positiva möjligheter omkring oss och börjar skapa en personlig hinderbana som stundtals tycks helt omöjlig att ta sig igenom. Ibland kan livet även ge oss väldigt mörka och skrämmande stigar att ta oss igenom och vid de tillfällena är det allra minsta ljus livgivande.

Vi strävar alla mot ljuset och mot glädjen och meningen med vårt liv på ena eller andra viset. Sedan har vi människor på jorden väldigt olika uppfattningar om vad meningen, lyckan och glädje innebär. En del tror på religionen, en del tror på självförverkligande, en del tror på materialismen och en del tror till och med på Donald Trump. Jag själv är helt övertygad om att synen på vad lycka är, är föränderlig. För livet är föränderligt. Vad som gör mig lycklig idag, kanske saknar betydelse i morgon och vice versa…

Fånga alla de ögonblick som gör dig lycklig i en inre vacker låda dit du kan gå ibland när livets våg trillar över och sluta aldrig ge näring till dina drömmar. För livet kan vara helt mirakulöst när vi som minst anar.  Just här och nu fann jag lyckan i den frusna lyckotåren på min kind. En oändlig tacksamhet omslöt mig och jag kände mig oändligt rik.
/ Maria Lindbom

”Varje handling av mod, varje handling av godhet och varje handling av eget ansvarstagande ger omedelbart utbyte för dig. Varje gång du gör det som du vet är det rätta och följer din egen sanning istället för massans påbud försvinner lite grann av leran som döljer ditt verkliga jag, så att glansen blir tydlig. Varje gång du handlar utifrån kärlek snarare än rädsla, blir du lite mer av den du är ämnad att vara. Varje gång du försöker förverkliga dina drömmar och lyssnar på ditt hjärta minns du lite mer av den du verkligen är”/ Robin Sharma

www.marialindbom.se

Maria Lindbom – ”Håll ut – Det här är ditt liv…”

Etiketter

När jag slår upp mina blåa ögon tidigt denna lördag morgon kände jag att febern hade gett med sig och allt omkring mig blev på något sätt klarare i jämförelse med tidigare i veckan då febern hade lett mig in i ett töcken utan början och utan slut. Solen sken utanför mitt fönster och trots att jag var matt och ynklig kände jag att jag åter igen befann mig i nuet. Jag kunde ta in de dansande solstrålar som spelade mot min kind. Jag kunde känna den härligt friska luften som bara en sensommarmorgon kan ge. Alla månader på året har en speciell doft och ett speciellt ljus, fast årstiderna i sig utmärker sig mest. Det största i livet är våra relationer till familj och till våra vänner.

Trots alla händelser i livet så pågår vårt liv hela tiden runt oss och tiden tickar på oavsett om vi väljer att ta del och vara närvarande eller lever i vår inre verklighet. En slags inre verklighet som tar oss till framtiden, det förflutna, eller helt uppe i våra önskningar om något bättre. Att vara fullständigt närvarande verkar vara en svårighet. Fast egentligen borde nuet vara enklare att hantera eftersom det är då vi är som mest levande. Samtidigt är det i vår fantasi och i vår inre dialog som vi rättfärdigar, hanterar och analyserar svåra eller lyckliga livssituationer, drömmer om välgång, kärlek och lycka och hämtar nya tankar och nya spår att följa. Det är här vi gör våra val och bestämmer om vårt nästa steg skall vara ett litet steg eller ett stort kliv.

livet

Se dig omkring för det här är ditt liv. Det är hit du har tagit dig och allt omkring dig har du hjälpt till att skapa. Din familj, alla dina vänner, alla jobb du har haft, precis allt som är du. Känner du att du har allt du någonsin önskar och är helt nöjd för resten av ditt liv, då kan du skatta dig lycklig för det är få förunnat. Känner du istället att du vill ha en förändring eller saknar något i ditt liv? Då är det i slutänden du som måste handla för att nå fram dit du önskar. Det räcker inte att tänka sig till en förändring, du måste också skapa möjligheterna för det. Lite som att starta en affär där din önskan och målet är att få många handlande kunder så affären svämmar över. För att möjliggöra målet måste du först skapa en lokal till en inbjudande affär fylld med godsaker och annat att sälja. Förändringar kommer inte neddimpande från himlen bara för du blundar och tänker på det. Vi måste även våga ta risker ibland. Risker som vi behöver väga i en vågskål innan vi kör iväg i hundra kilometer i timmen. För problemet med risker är att vi allt för många gånger i livet investerar mer än vi har råd att förlora och nu pratar jag inte bara om investeringar rent materiellt utan även våra känslor.

Det kan vara svårt att investera i nya relationer och ju äldre man blir desto svårare blir det. Kanske för att vi vet och har fått erfara hur ont ett hjärta kan smärta av svek, av baktaleri, av oärlighet och andra tråkigheter. Jag är övertygad om att det ibland kan vara sunt att rensa ut i alla sina relationer. En del av dem kan utgångsdatumet ha gått ut för länge sedan och det enda som håller er kvar är ett telefonsamtal en gång i månaden och en grund som består av minnen från det förflutna. Du är inte längre prioriterad som en nära vän. Det kan göra ont att bli ”bortvald”, men om vi är medvetna om vad som sker och gör en pakt med oss själva att se dessa relationer som ”bekanta” och inte nära vänner så försvinner friktionerna inom oss av sig självt. Eller så kanske vi tvärtom vill göra en större investering i någon som har funnits i bakgrunden för en tid. En slags omprioritering.

grinch2

Det är alltid du som bestämmer över ditt liv. Det är du som bestämmer hur du investerar dina egna tillgångar och det är du som bestämmer hur du vill förhålla dig till din omgivning. Det enda säkra som jag vet är att ju mer kärlek och omtänksamhet du ger ut, desto mer kommer tillbaka till dig. Inte nödvändigtvis  från samma person och inte nödvändigtvis med en gång. Men det kommer och oftast kommer det när vi behöver det som mest. Att förhålla sig till sin omgivning som en snål och grinig Grinsh gör dig  med tiden bara ensam och bitter. Så var vänlig, och sträck ut en hand om du kan, vem vet du kan bli förvånad… Jag säger som Will Smith nedan:

be-yourself-will-smith-quote

I relationer är det väldigt lätt att dela ut sina åsikter om andra. Det har vi alla gjort någon gång. Men respekt vinner vi inte genom att ge bort en lista med alla fel och brister, genom att höja rösten och skrika, eller hota någon – om du inte gör det så skall jag…, eller som tyvärr blir allt vanligare i samhället – ta till våldsamheter. Utan snarare TVÄRTOM!!  Det skapar enbart misstro, tvivel, obehag och rädslor som i sin tur skapar ilska som i sin tur skapar ännu en ond spiral. Respekt och tillit skapar vi genom att vara oss själva, genom att vara sanningsenliga gentemot oss själva och andra, genom att vara ärliga och stå upp för det som vi tror på, även när stormen viner som mest. Men för den sakens skull menar jag inte att vi skall pådyvla människor allt vi tänker för ”ibland är tala silver och tiga guld”. Kom ihåg att det alltid finns två sidor på ett mynt, att enbart lyssna till en part är det samma som att enbart se den personens tillkortakommanden. För i mångt och mycket är det så att det vi uttalar oss om någon annan utan att ta reda på fakta handlar till nittionio procent om oss själva.

Tillbaka till ditt liv här och nu. ”Håll ut – Det här är ditt liv…” Livet går i vågor eller som en berg och dalbana. Ibland går det nerför och vi får hålla i oss eller be om hjälp för att kunna räta upp oss. Ibland så går det uppför och allt känns lätt och enkelt, helt underbart och fantastiskt och ibland går livet bara rätt fram, en slags vilopaus där vi reflekterar över livets mening. Var du än befinner dig i din bergbana så kommer det alltid en uppförsbacke efter nerförsbacken. Så håll ut, gör en plan och ta dina steg varje dag riktade mot dina mål och det viktigaste av allt, om allt känns rätt handla när möjligheten kommer. Till sist, tro på dig själv och på dina drömmar och ge aldrig upp. ”Plötsligt händer det!”

/ Maria Lindbom

Min nya artikel kommer ut den 27 september i Tidningen Inspire.

www.marialindbom.se

 

=Tanken och livet

Etiketter

Tänk att det redan har hunnit bli september och vår kära färgsprakande lite dova och mörka höst är i antågande. Vi håller kvar sommaren så länge vi kan och hoppas på en varm och härlig sista skvätt av sol och värme innan detta årets ljusa dagar får läggas i vårt minnesarkiv. Egentligen ser livet likadant ut som naturen i mångt och mycket. Allt har en början och allt har ett slut. Vi går in och ut i olika cirklar av känslor och upplevelser på vårt livs väg. Människor kommer till oss som en strid ström. Vissa stannar ett tag för att sedan gå vidare på en helt annan stig och andra försvinner efter bara ett ögonblick. Vissa människor ger så mycket av sig själva och vi fylls av energi bara genom att finnas i dess närhet. Andra människor bara tar och de slutar inte förrän allt är skövlat om vi inte sätter ner foten och säger stopp och väldigt få människor människor kommer oss så nära att de finns för oss från första mötet till den dagen vi inte längre vandrar på denna jord.

Är allt ont som vi möter på vägen något som vi själva har valt, eller är det något som vi drar till oss, eller är det förutbestämt, eller är det helt enkelt bara en slump? Om vi verkligen skulle få välja vårt liv, skulle då inte alla välja att få vara lyckliga och leva i överflöd på alla plan i livet?

Möten

Vi människor är så komplexa och vårt medvetande så outforskat att vi egentligen inte riktigt vet hur allt fungerar. Visst finns det många teser om hur hjärnan, hjärtat, minnet och vårt medvetande ser ut, men som sagt det är teser. Forskningen framskrider och kanske vi en dag klurar ut det med. Tills dess lyssnar jag med ett öppet sinne på vad både vetenskapen och människor med ett stort intresse har att säga. Att sedan lägga samman allt detta tillsammans med mina egna tankar och upplevelser är ett fantasiskt roligt livspussel som kan ändras från en dag till en annan. För det är den enda vägen att komma vidare i utvecklingen. Att stänga av och slå armarna i kors och säga: ”Nej, så är det inte, eller det var det dummaste jag har hört, etc…” Det leder inte till utveckling utan snarare till stagnation och konflikter. Varför är det många gånger så svårt att bara använda sin fantasi? ”Tänk om…”

Livet i stort handlar om att tro. Vi kan inte med all säkerhet veta att allt blir som vi tänkt att det skall bli. Varje dag har vi en tro på att livet skall rulla på i den riktning som vi förutsätter. Vi vet att vi påverkar människor omkring oss med vad vi själva sänder ut. Är vi positiva och glada, så påverkar vi dem som är villiga att våga vara öppna och ta emot vår energi. Om du ler så får du oftast ett leende tillbaka och så vidare. Men främst så påverkar vi vårt eget liv och vår närmsta omgivning med vad vi har för känslor inom oss och vad vi sänder ut.

November 1st, 2013 @ 20:49:52

Tänk om du verkligen kunde påverka din lycka och din framtid till något du aldrig hade kunnat tro genom din energi och dina dominerande tankar? Skulle det då inte vara värt att ta reda på vad du egentligen tänker bland alla dina 60.000 tankar varje dag? Vad för energi som styr ditt liv och hur du påverkas av dina tankar som du lärt från barnsben och byggt på av dina upplevelser genom livet? De flesta av våra tankar är faktiskt omedvetna…

Kanske en tanke att iallafall ta i beaktande när du tänder dina stearinljus och sätter dig bekvämt i din soffa i höstmörkrets stillhet.

Livet är som en vindpust, det kommer snabbt över oss, förändras, och far vidare.
/ Maria Lindbom

www.marialindbom.se

Många av mina tankar i detta inlägg kommer från: ”Livet med kvantfysiska glasögon” skriven av Mikael Säflund och Titti Nordieng

Maria Lindbom -Förväntningar

Etiketter

Varje morgon när klockan ringer och det är dags att stiga upp för en ny dag skapar vi nya förväntningar. Vi förväntar oss att få en fantastisk dag, en tråkig dag, en hemsk dag, eller kanske den bästa dagen i vårt liv. Var och en har inbyggda förväntningar även om vi inte medvetet tänker på dem så finns de där. Vi har också en tendens att lägga förväntningar på hur andra skall agera och vara och om de inte lever upp till våra egna förväntningar så har vi väldigt lätt att fördöma.

förväntan

Vi behöver kontroll på vår omgivning och vi får det genom att rätta in tid, rum och förväntningar i våra liv. Vi är konstruerade att enbart se vår egen inre verklighet som hela vår värld. En slags envägskommunikation som aldrig kan bli något annat. För vi kan aldrig någonsin uppleva en annan människas känslor utifrån hans eller hennes upplevelser. Så egentligen är vi rätt så ensamma varelser trots att vi är ett flockdjur. Vi har alla tilldelats en viss tid att leva här på jorden och vi vet inte när timglaset släpper sitt sista sandkorn och tiden har runnit ut. Ändå har vi en tendens att slarva bort vår tid på oväsentliga saker. Vi gräver ner oss i händelser som gör oss bittra och ledsna och vi vägrar att se att vi själva bär ansvaret för våra liv och våra förväntningar. Allt som händer i vår yttre omgivning återupplever vi i vårt inre. Vi tolkar världen på olika sätt beroende på hur vi har valt att se den

Vi spelar alla en roll i situationer där vi befinner oss i. Vi blir påverkade av varandras förväntningar och av varandras undermedvetna energier som vi omedvetet sänder ut. Om våra förväntningar uppfylls så har vi en ny början. Om inte blir vi ofta djupt besvikna och börjar leta efter en syndabock. Det är så lätt att lägga över sin egen roll i ett stort skådespel på någon annan. Då kan vi vidhålla kontrollen över våra egna förväntningar och säga till oss själva att vi minsann har ”rätt”. För ofta är det tyvärr viktigare att ha rätt än att vara lycklig. Har vi rätt så tror vi oss vara lite bättre än den som har ”fel”.

Saken är den att det är dem oväntade ögonblicken i livet som är de mest livsomvälvande. De ögonblicken som vi inte rår över, ”plötsligt händer det”… Det är just de ögonblicken som förändrar ditt liv för all framtid. Ibland är den bästa vägen att bara släppa taget och gå vidare.

Förväntningar är också en av våra största tillgångar i livet när vi använder dem till att nå fram till våra egna personliga mål. För att nå fram till din personliga målbild måste du också ha med dig förväntningen att kunna lyckas. Jag skulle då kalla förväntningarna för din egen personliga sponsor som blir ett medel att nå fram till ditt mål. Det är alltid våra egna tankar som skapar vårt liv oavsett om de är omedvetna eller medvetna, positiva eller negativa.

Vi lever i en tid av drömmar kan jag känna ibland. Drömmar som får oss att känna både förväntan och vånda. Vi skall vara framgångsrika, ha ett fantastiskt kärleksfullt och vackert hem, en relation som man bara kan se hemma hos Askungens och prinsens slott, göra långa och spännande resor och dessutom alltid vara intressanta, populära och så oerhört lyckliga människor. Vi skall helst visa hela världen hur duktiga vi är och blir vi oerhört bekräftade på ett eller annat sätt så berättigar det hela vår existens. Vilken vånda det är att leva upp till alla andras förväntningar, men framför allt till våra egna allt för stora förväntningar som vi sätter på oss själva.

förväntan1

Livet är i en ständig förändring. Vi går vidare efter varje avslut men i en annan tappning. Vi kan antingen se livet som ett stort äventyr där vi själva är styr och är kapten på skutan, eller som något som vi själva inte rår över och som vi då hela tiden kan skylla på något eller någon annan. Konsten att leva sitt liv handlar till större delen om konsten att acceptera och älska sig själv helt och fullt för den du är.

Att se sin egen spegelbild fullkomligt ärligt och naket är lika svårt som att nå fram till en utopi. Vi tror oss se, men det finns alltid något som skymmer. // Maria Lindbom

www.marialindbom.se